Det var Linköpings älgskötselområde som tog initiativet att samordna denna kväll, dit även LRF, Södra Skogsägarna och Svenska Jägareförbundet fick möjlighet att bjuda in medlemmar i Linköpingsområdet. Gensvaret var stort. Mötet lockade närmare 200 personer.

- Avsikten med mötet var att öka organisationernas medlemmars insikter om finessen med att samförvalta både vilt (vildsvin, rådjur, dovvilt, kronvilt och älg), grödor och skog eftersom de är ömsesidigt beroende av varandra, berättar Anna Åman, skogs- och viltansvarig på LRF-kontoret, som var en av föredragshållarna under kvällen.

Föreläsare med tre ingångar

Tomas Andersson, viltsamordnare på Södra Skogsägarna, inledde programmet med att beskriva viltets påverkan på skogsbruket och hur man mäter skador med älgbetesinventeringen, ÄBIN. Anna Åman, LRF, berättade om vikten av att ha balans mellan vilt och foder i landskapet för långsiktigt hållbart brukande, så att viltet inte begränsar lönsamt jord- och skogsbruk. Anders Nilsson, jaktvårdskonsulent på Jägareförbundet i Södermanland, vidimerade betydelsen av att ta ansvar för att balansera viltstammarna med varandra och i antal och berättade om Södermanlands satsningar på dovhjortsprojekt och samförvaltningsplan.

Många frågor från deltagarna

- Efter föreläsningarna ställdes många relevanta frågor från publiken under ledning av moderator Leif Thomsen. Särskilt många frågor gällde möjligheter att ståndortsanpassa i skogsföryngringar, berättar Anna Åman.

Att ståndortsanpassa en nyplantering innebär att man planterar rätt trädslag utifrån växtplatsens förutsättningar. Enligt ÄBIN sätter man i Östergötland bara tall på hälften av de magra markerna, som lämpar sig för tall, på grund av viltet. Det är ett problem både för skogsföretagarens lönsamhet och för framtida skogslandskap.

Gör analys på hemmaplan

- En slutsats från diskussionerna är att vi måste anpassa viltstammarna så att det inte blir en företagsekonomisk risk att föryngra med tall. En målbild bör vara att ha överskott av foder i landskapet. Det skulle innebära att skador av vilt minskar samtidigt som det vilt som finns blir mer välmående då de har möjlighet till optimal fodersammansättning, säger Anna Åman.

Hur når vi dit?

- Var och en behöver intresserat analysera hur det ser ut på hemmaplan. Finns det mycket skador på skog och grödor? För lite örter, löv och bärris? Hur kan vi förvalta samtliga viltstammar så att de mår väl? Lägg upp strategier och planer tillsammans och se till att nå uppsatta mål.