Högt i tak. Många åsikter och perspektiv. Så kan man sammanfatta det möte om Grön infrastruktur som hölls i slutet av augusti på Vreta Kluster.

– Jag måste tacka LRF för initiativet att bjuda in samtliga aktörer. Det är oerhört nyttigt att få mötas såhär och få möjligheten att berätta hur vi arbetar i ett modernt skogsbruk. Och hur vi arbetar med miljöhänsyn i vardagen, sa Carl Johan Olsson, Södra skogsägarna.

Holmen och andra markägare höll med. De kunde visa hur skogsplanerna sparar skog med särskilt skyddsvärda arter och stråk med sällsynta biotoper. Lager på lager växte en kartbild fram där allt större arealer hade undantagits från gallring och avverkning.

– Några områden kan vara lämpliga att länka samman i ett system för att utöka den Gröna infrastrukturen lokalt, men då behöver vi kompenseras för den mark vi avstår. Vi arbetar med skogsvård och ska ändå förse våra sågverk med timmer så vi kan möta efterfrågan på sågade trävaror, sa Håkan Ljungberg, Holmen.

Naturvårdsperspektivet var representerat med tjänstemän från Länsstyrelsen, Naturvårdsverket och forskare från Linköpings Universitet. De lutade sig mot ett EU-direktiv som talar om vikten av Grön infrastruktur för att skapa förutsättningar för och gynna de arter som idag riskerar att försvinna.

– Modernt skogs- och lantbruk har allt mer blivit monokulturer som inte tillåter någon biologisk mångfald. Genom att hävda dessa områden och lägga ett skydd över större arealer kan vi binda samman biotoper till den Gröna infrastruktur som då kan förse oss med ekosystemtjänster, menar miljövården.

Tre riksdagsmän fanns på plats, märkligt nog ingen från majoriteten. Betty Malmberg (M) var tydlig och kraftigt ifrågasättande.

– Perspektivet är alldeles för ensidigt. Det kan inte bara vara enskilda markägare på landsbygden som ska ta ansvar för en Grön infrastruktur. Stadsnära områden och bolagen bör ta ett större ansvar. Jag upplever också att vi svenskar – som vanligt - gjort en allt för strikt och vidlyftig tolkning av ett EU-beslut, sa Malmberg (M).

När Peter Borring, som ordförande för LRF i Östergötland, summerade hearingen tyckte han det var bra att alla parter fått möjlighet att komma till tals och presentera sina perspektiv. Utan en sådan öppenhet hamnar kunskapen i slutna rum och förståelsen uteblir.

– Mitt råd ar att gå varligt fram. Dra i handbromsen och gör en paus för det storskaliga arbetet med Grön infrastruktur. Provkör systemet på statens mark och i de i de stora bolagsskogarna innan ni går in på enskilda markägares fastigheter, sa Peter.

LRF anser att en grundlig konsekvensanalys måste göras innan systemet med grön infrastruktur implementeras på enskild mark. Vi anser också att Länsstyrelsen ska kompensera markägaren för de områden som markeras som skyddsvärda och undantas från produktivt skogsbruk.

Eftersom bedömningarna kan ligga tillgrund för kommunerna och bli del av ett planeringsinstrument i översiktsplaneringen vill LRF att tydliga instruktioner tas fram, så att inventeringarna inte blir begränsande för gröna, lokala företag.   

Inom kort kommer också ett forskningsprojekt att inledas där Linköpings universitet ska följa hur miljöhänsyn kan kombineras med ett rationellt skogsbruk, där ekologi och ekonomi ska samexistera.