Situationen är medelbra, eller strax under när det gäller underhåll av diken i det östgötska odlingslandskapet. Det menar cirkelledarna Bengt Johansson, Lennart Johansson, Rune Carlsson och Rune Hallgren när ett 70-tal jord- och skogsägare hade samlats på Vreta kluster.

– 10 centimeter slam i diket ger ett 10 procentigt skördebortfall. Är man inte observant och vaken går det fort. Snart är du utan ett funktionellt dike, berättar Rune Carlsson som varit med om att gräva ur diken som inte rörts på 30-40 år.

– Vi måste öka medvetenheten. Marken är den resurs många har och dikning är en investering som betalar tillbaka sig, när markpriserna är så höga som de är. Den ger både bättre skördar och ekonomi, slår Lennart Johansson fast.

De upplever att marker i skogs- och mellanbygd har mycket att vinna på att vitalisera dikningsföretagen, men också markägarna i slättbygd. En svårighet kan vara när ägarskapet är passivt och har flyttat till staden, samtidigt som arrendatorn sliter med vardagen på gården. Då uppstår inte sällan en diskussion om vad som är nödvändigt och vem som ska ta kostnaden.

– Jag hävdar att markägaren har en skyldighet att se efter sina diken. Lantbrukare som har marker i närheten av staden måste även ha koll på vad kommunen planerar och genomför. Vattnar de av ytor får det direkta konsekvenser för verksamheten, säger Rune Hallgren.

Maria Källming från Greppa näringen arbetar med miljörådgivning och lyfter fram den biologiska mångfalden. Sedan 2005 har hon varit med och genomfört närmare 3400 gårdsbesök och ser till att bistå med rådgivare till de dikningsföretag som vill genomföra aktiva åtgärder.