Många kommuner tillåter att bostäder, lager och fabriker byggs på högproduktiv jordbruksmark. Men om vi ska klara framtidens matförsörjning måste kommunerna söka efter alternativa platser och lösningar för växande städer i expansiva kommuner.

– Jordbruksmarken är den ständiga förloraren. Den kan inte alltid stå som Svarte Petter. Vi måste lära oss själva och barnen hur vi producerar mat, men också stå upp för den svenska matproduktionen som är i särklass, sa kommunalråd Muharrem Demirok (C) under ett dialogmöte om jordbruksmark på Vreta kluster i vintras.

Linköping planerar byggen på hans mark
I veckans avsnitt av Podcasten Bonden & jag möter vi Patrik Kagevir på Lera gård strax utanför Linköping, en stad som växer i raketfart och ständigt gnager på hans mark. Patrik berättar om hur det är att läsa i morgontidningen om nya stadsplaner, industrietableringar och handelsplatser som (utan hans vetskap) placerats på hans fält och åkrar.

Samtidigt är marken runt våra storstäder - som Linköping, Norrköping och Örebro - några av de mest bördiga och högavkastande i landet. När bönderna numera klassas som samhällsviktiga borde kanske också åkermarken betraktas som ett väsentligt samhällsintresse och få ett skydd mot exploatering på kommunal nivå.

Marken behövs för att göra mat
– Annars blir det svårt att klara livsmedelsstrategins mål om en fördubblad matproduktion i Sverige men också målet att vara självförsörjande i kristid. För på den mark som en gång bebyggts med vägar, lager och fabriker kan inte längre odlas och ge mat åt en växande befolkning, säger Per Willén, ordförande LRF Örebro län.

Föreställ dig sedan att inte veta hur länge ditt hem och dina marker kommer att finnas kvar, så har Patrik Kagevir på Lera gård, strax utanför Linköping, haft det i flera år.

Länk till Podcasten Bonden & jag: ”Stan bygger på bästa jordbruksmarken”