Vem ansvarar?

Jakträtten följer fastigheten, så om den inte upplåts till någon annan är det markägaren som ansvarar. Men att genomföra åtgärder är ett delat ansvar. Enligt jaktlagen ska man ”främja en med hänsyn till allmänna och enskilda intressen lämplig utveckling av viltstammarna. Vidare ska man anpassa jakten efter tillgången på vilt. För att åtgärderna utförs och anpassningen sker svarar markägaren och jakträttshavaren.”

Det finns också nationella mål att förhålla sig till. Tamdjurshushållningen ska inte påtagligt försvåras och socioekonomisk hänsyn ska tas. Det innebär att enskilda inte ska lida orimlig skada på grund av viltet. Nationellt finns mätbara mål för skog, och framförallt för älg, att skadenivån måste vara förenlig med Sveriges skogspolitik. För vildsvin att vi ska halvera skador och viltolyckor till år 2025. Viltolyckor med vildsvin ska vara lägre än 3000 per år men idag är det över 7000 per år. Östergötland har i sin tur satt mål för klövvilt att det måste råda balans mellan det sammantagna vilttrycket och foder i landskapet, så att produktionen av skog och livsmedel inte påverkas påtagligt.

Stora ekonomiska förluster

Idag förlorar Sverige uppskattningsvis en halv miljard kronor per år i skördebortfall.

Jonas Edlund, LRFs regionstyrelse, berättade under mötet hur man kan agera för att nå balans.

- Vi måste ta fram fakta, fakta, fakta och inventera, inventera, inventera, säger Jonas och fortsätter.

- Referensburar är ett verktyg, men vi behöver även ta reda på hur stora viltstammarna är och ur det ta fram tydliga strategier och planer. Är det för stora populationer av någon art är det viktigt att lägga tryck på hondjur och kalvar för att med kvalité sänka viltstammen. Vi måste gynna lokala dialoger och samsyn mellan lantbrukare/markägare och jägare.

För att få säkrare fakta behövs mer underlag och vi tipsar därför om LRFs kampanj med referensburar. Läs mer här!

LRF Östergötland har inlett ett samarbete med jägarorganisationerna i länet för att sänka trösklar och öka förståelsen för varandras utmaningar och mål.

- I många frågor är vi mer överens än man kanske tror, ingen strävar efter skador utan man vill ha goda förutsättningar för både produktion och bra kvalité på viltet.

Bra avtal är en av de viktigaste insatserna för lokal kontroll på viltet

Anna Irani, LRFs jurist med särskilt fokus på viltfrågor, medverkade. Hon berättade att det har tagits fram statistik på andelen av våra markägare som har skriftliga avtal för jakt. Resultatet visar att 60% bara har muntliga avtal och många av de skriftliga avtal som finns är undermåliga. LRF har en kommunikationsinsats på gång för att upplysa om vikten av att ha bra avtal för både jakt och arrenden. Det är här vi har en av de viktigaste insatserna för att få kontroll lokalt. Viktigt att ha med i avtal är reglering/förbud av utfodring, toleransnivå för skador och antal vilt sammantaget, att företräda sin mark på jaktliga möten och skötselområden, och för jordbruksarrenden ha rätt att skydda sin gröda.

- Många äldre jaktavtal är formulerade så att markägaren saknar möjlighet att själv företräda fastigheten när beslut om jakten tas. Det betyder att inflytandet över jakten, och därmed över vilttrycket, har flyttats från markägaren till jägaren.

Mallar och kontaktuppgifter till LRFs juridiska vägledning

Avtal om upplåtelse av jakt laddas ner på www.lrf.se/jaktavtal. Mall för jordbruksarrendeavtal finns i inloggat läge på www.lrf.se. Anna tipsar om att ta hjälp om man är tveksam eller om det finns konflikter. Du som är företagarmedlem i LRF får gärna ta kontakt med vår juridiska vägledning.

Problematik med fåglar samt vilt som fastnar i staket till beteshagar

Under mötet lyftes även problematiken med betande fåglar och skarv, samt med skador på staket där vilt fastnar och drar ner trådar med mera.

Jonas Berginger från LRF Ungdomens styrelse avslutade kvällen och tackade för deltagandet och med förhoppning att mötet gav lite extra kunskap och inspel.