I strålande sommarväder välkomnades Carl Fredrik Graf och Marie Larsson, enhetschef för livsmedel, veterinär och vilt på länsstyrelsen, till årets studieresa med LRF Östergötland. Den här gången bar det av till Rimforsatrakten. Vid ett uppdukat fikabord i trädgården på Hägerstad fick gästerna möta familjen Wolf. Hans och Marita, som efter en 40 år lång utvecklingsresa inom mjölkproduktion nu lämnar över företaget och gården till den yngre generationen - Johan, Martin och Katarina.

Började med 7 mjölkkor – nu tar nästa generation över en utvecklad produktion

- När vi fick köpa Hägerstad var det en dröm som blev sann, säger Marita Wolf.

Men företagandet började med en arrendegård och 7 mjölkkor. Idag äger familjen sin gård och har 185 kor som mjölkas med robot och cirka 200 köttrasdjur. För fyra år sedan förvärvades granngården och arrenden har tillkommit. Fyra års torka i området och det hårda vilttrycket från dovhjort påverkar fodertillgången, och mer areal behövs. Både Hans och Marita har varit väldigt engagerade inom föreningsrörelser för mjölk, kött och rådgivning.

Marita berättar om hur de länge varit på en världsmarknad och om konkurrensvillkoren. Att man som lantbruksföretagare är beroende av politiken, men att man också måste ha en egen linje för sitt företag.

- Från bonde till företagare, det är den resan jag har gillat allra mest. Vi kunde förverkliga vår dröm att bli lantbrukare och nu har vi lämnat över det vi utvecklat till nästa generation.

Johan och Martin driver företaget ihop med Marita, som är kvar medan syskonen jobbar ihop sig, hittar sina roller och sätter affärsplan. Katarina jobbar i företaget, men är på väg in som delägare efter att nyligen ha tagit examen från lantmästarutbildningen. Generationsskiftet har pågått under sex års tid och nu vill tre av fyra barn ta över.

- Jag var först inte intresserad, men blev det under processens gång. Det har varit viktigt hur mamma och pappa kommunicerat yrket under uppväxten, säger Katarina.

Politik, regelverk och EU-ersättningar

Kapitalanskaffning kom upp som en del i samtalen, och Johan berättade att han fått startstöd från länsstyrelsen.

- Alla pengar är viktiga när man startar upp, säger han och nämner att det är ekonomiskt utmanande att vara både nybliven förälder och företagare.

Startstödet och dess kunskapskrav diskuterades vidare med ett aktuellt fall som grund, som visar att de befintliga kraven kan vara ett hinder att få in fler företagare i näringen.

Katarina Wolf reflekterade kring nya CAP, den EU-gemensamma jordbrukspolitiken.

- Det jag funderar över är hur det nya regelverket kommer att implementeras i Sverige och hur det kommer att påverka oss här i skogs- och mellanbygd med betesdriften. Vad kan vi som har djurproduktion få ersättning för kopplat till miljöersättningarna?

Det finns flera aspekter på hållbarhet.

Hon berättade också om en ny kvalitativ studie som handlar om den psykiska hälsan hos mjölkföretagare och om den stora mängden regler påverkar måendet. I undersökningen var alla positiva till att det finns ett regelverk, men samtliga känner stress inför det och dess tillämpning. En punkt som sticker ut är att unga mår sämst och tycker det är svårt att veta var man kan få stöttning.


I fält hos familjen Wolf.jpgKatarina Wolf berättar om viltets påverkan.

Viltets framfart är största oron – nu mäts skadorna

Från trädgården promenerade sedan sällskapet ut i en av vallarna, där det i år finns referensburar för att mäta hur stora viltskadorna är. Omkring 30 procent av odlingen tar viltet. Den största oron för familjen Wolf är viltets framfart och det är den enskilt största frågan för lantbruksföretagarna i Kinda. Runt Rimforsa har dovhjortsstammen exploderat i antal de senaste åren och längre söderut är det fler vildsvin, men även kronhjort.

- Vi brukar massor av mark som ger kostnader, men som blir mat till viltet och urholkar vår lönsamhet, säger Marita.

Samtalen handlade om problematiken kring vilt och jakt, om att hitta lokala samarbeten och komma förbi låsningar, skyddsjakt och hur den kan behöva balanseras för att ge bättre effekter samt att livsmedelsproduktionen bör prioriteras högre än jakt som hobby.

Pär-Anders Olovsson, skogs- och viltansvarig i LRFs kommungrupp, flaggade upp att en trolig utveckling är att skyddsjaktsansökningarna kommer att öka.

- Siffror från olika bygder med hjälp av referensburar stärker bevisen för att skyddsjakt behövs, säger han.

Regionordförande Jeanette Blackert berättade kort om LRFs arbete och att det finns avtalsmallar som kan stötta vid jaktupplåtelser. Många jaktavtal är fortfarande muntliga, vilket försvårar om man blir oense om viltstammens storlek. (Länk till LRFs mall)

Besök hos Fresons bageri och trädgård

Inte långt från Hägerstad ligger nästa besöksmål, Fresons bageri och trädgård och Noras café. Mellan den matiga lunchsmörgåsen och efterrätten kalvdans, berättade Britt-Marie Fredriksson om verksamheten och hur den utvecklats ur att hon vid personalneddragningar blev uppsagd från jobbet på semin. Efter att ha omskolat sig på Himmelstalund byggde hon ett växthus, där hon odlar sommarblommor och tomater. Britt-Marie och maken har också mjölkproduktion med 70 kor. 2013 tog de över Kinda ost och kalvdans, som de tidigare levererat mjölk till. Två dagar i veckan tillverkas det ostkaka och kalvdans. För att nyttja bageriet ännu mer har det nyligen investerats i en stenugn där det bakas bröd som säljs i cafét, gårdsbutiken och till andra närliggande verksamheter. Dottern Alexandra och hennes man Niklas, som är bagare, är involverade. Alexandra har börjat göra yoghurt och hoppas kunna göra mer inom mejeri framöver.

Britt-Marie Fredriksson.jpg
Britt-Marie Fredriksson driver Fresons Bageri och trädgård.

Samtal om skogen och granbarkborrens skadeverkningar

Skogen har stor betydelse för företagarna i Kinda. Sista stoppet innan hemfärd blev därför i skogen utanför Opphem för att både se och prata om granbarkborrens skadeverkningar. Pär-Anders Olovsson från kommungruppen visade färska skador av barkborre, som kan vara svåra att se om man inte aktivt vistas i skogen och kikar efter borrmjöl på stammarna. Det blev tydligt att det är olika krav på en enskild skogsägare och staten som ägare till skyddad skog vid angrepp, något som upprör och medför att enskilda skogsägare i närheten kan drabbas hårt ekonomiskt av barkborrens härjningar. Här efterlystes snabbare beslut i biotopskydd och reservat och att det skrivs in i skötselplanerna att åtgärder ska genomföras om skadegörare kommer.

I skogen.jpgFrån vänster: Pär-Anders Olovsson, Marie Larsson och Carl Fredrik Graf. 

Vad är odlingsvärd mark?

På andra sidan vägen låg ett litet skifte med vallodling insprängt i landskapet. Så som det oftast ser ut i skogsbygden. Linnea Herbertsson, kommungruppsordförande och mjölkproducent utanför Kisa, tog tillfället i akt och berättade att i hennes trakter är de flesta fälten små, mycket mindre än de vid Hägerstad. Eftersom de ofta ligger vid skogskanter är de utsatta för ett extremt vilttryck. Linnea betonade vilken stor betydelse marken har för lantbruksföretagen i dessa bygder eftersom den totala gårdsarealen består av många små fält, men hur den ofta nedvärderas. Hon gav ett exempel där kommunen inte såg värdet och ville använda sådan mark att lägga schaktmassor på. Det ledde till samtal om vad som är odlingsvärd mark, biologisk mångfald och livsmedelsstrategin.

- Brukas inte de här bitarna blir det bara lantbruk på slätten, säger Linnea.

Kontrasten i jämförelse med förra årets studiebesök i länets västra delar blev stor, och ett perspektiv som landshövdingen tog med sig.

Uppskattade studiebesök

- Det var verkligen inspirerande att höra familjen Wolfs berättelse om hur verksamheten successivt byggts upp och att man nu är i ett framsynt generationsskifte. Jag har lärt mig mycket om konkurrenskraft och EU-stödens betydelse, men också sett hur de stora viltbestånden leder till stora skördebortfall, säger Carl Fredrik Graf som uppskattade studiebesöken.

Jeanette Blackert är också nöjd med dagen.

- Det är viktigt att vi har en bra relation med länsledningen och får möjlighet att visa upp de gröna näringarna i hela länet. Det är också roligt att även landshövdingen uppskattar detta och vill fortsätta med våra årliga studieresor, avslutar Jeanette.