En och en halv timme. Så lång tid hann det gå mellan dagens glädjande besked om att Naturvårdsverket inte ändrar de beslut som länsstyrelserna tog om licensjakt på varg för 2016, innan licensjakten sköts i sank av Högsta förvaltningsdomstolen.

Det skulle vara möjligt att ironisera om det här. Men det är inget att skämta om. Det är blodigt allvar. Varje gång rovdjursförvaltningen har tagit ett steg framåt, går den strax ett eller två steg bakåt. I det här fallet blir följden att rättspraxis ändras. Domen kan inte annat än uppfattas som att det nu är fritt fram för dem som motsätter sig jakt på varg att gå vidare och överklaga licensjaktbesluten till förvaltningsdomstolarna. De kommer med säkerhet att begära inhibition, det vill säga att domstolen uppmanas besluta om att jakten inte får verkställas innan frågan är slutligt prövad i domstol. Troligen inhiberas även besluten.

Det här är tragiskt. Inte enbart för att det är en juridisk karusell som få vanliga människor kan förstå. Det hindrar också en begränsad och absolut nödvändig licensjakt på varg. En jakt helt i enlighet med vad riksdagen beslutat om. På sikt skulle licensjakt möjligen kunna genomföras även med den nya praxis som presenterades i dag. Det skulle dock ställa stora krav på länsstyrelserna, som skulle behöva arbeta betydligt snabbare och mer systematiskt så fort inventeringsresultaten från föregående vinter fastställts.

Men eftersom alla skyddsjaktsbeslut som uppfattas som kontroversiella överklagas och förvaltningsdomstolarna okritiskt beslutar om inhibition kommer skyddsjakt som verktyg i vargförvaltningen i praktiken att försvinna. Skyddsjakt får inte fastna i långbänk i domstolarna. Det är orimligt och raserar i praktiken ett av rovdjurspolitikens viktigaste fundament: möjligheten att med stöd av myndighetsbeslut skydda tamdjur från rovdjursangrepp. Det här får inte ske. Hur regeringen än agerar efter dagens domslut måste särskild hänsyn tas till djurbönderna. Skyddsjakt har gott lagstöd och ska inte med hjälp av lagen kunna hindras av illvilja och slentrian.

Helena Jonsson
LRFs förbundsordförande