Havs- och vattenmyndigheten, HaV, vill lösa Östersjöns problem med landåtgärder medan LRF anser att åtgärder på plats i havet är mer kostnadseffektiva. Det kan handla om syrepumpning, fastläggning av fosfor vid botten eller upptagning av fosforn.

 – Vi tycker att man bör inrikta sig på Östersjöns botten som ju också är den bästa lösningen ur ett samhällsperspektiv. Då kan vi i bästa fall få ett kretslopp med återvunnen fosfor, säger Peter Wallenberg, vattenexpert på LRF.

Gamla synder läcker

De antropogena utsläppen, alltså de orsakade av människan, av fosfor från Sverige har minskat påtagligt, med 84 procent sedan 1970. Av det totala läckaget av fosfor står det aktiva jordbruket för cirka 18 procent.  Läckaget från botten är idag tre gånger större än den totala miljöbelastningen från alla länder som gränsar till Östersjön. Vi har idag en Östersjö som läcker stora mängder fosfor på grund av samhällets historiska utsläpp, avloppsreningsverken släppte till exempel ut under 1950-1970 ut nästan dubbelt så mycket fosfor som jordbruket gjorde under 50 år (1950-2000).

– Men HaV är tveksamt till att agera på sjö- och havsbottnar. De hänvisar till att det saknas kunskap medan vissa forskare hävdar att den kompetensen visst finns. Att gå på myndighetens förslag om åtgärder på land skulle förutom att ta lång tid även innebära stora kostnader för jordbruket och inkräkta på åkermarken. Samma konsekvenser som LRF pekat på i samband med Vattendirektivet, som HaV menar också ska lösa Östersjöns problem, säger Peter Wallenberg.

Nu är LRFs förhoppning att HaV flyttar sitt fokus till havsbaserade åtgärder.
– Man tycker att det skulle vara det naturliga när man ser till kostnader och effektivitet. Den allra billigaste havsåtgärden HaV redovisar är syrepumpning som kostar 20-40 kronor per kilo fosfor. Att jämföra med den billigaste åtgärden på land som kostar 400-500 kronor per kilo, säger Peter Wallenberg.