– Vi har regelbundna kontakter både med Kemikalieinspektionen och med Miljödepartementet och ändå händer inte mycket. Om JK kommer med kraftig kritik mot myndigheten får frågan ny kraft och politikerna kan inte längre undvika den. För oss som jobbar här känns det tungt att departementet inte verkar förstå allvaret samtidigt som våra medlemmar får slänga värden för miljoner. Och att skattebetalarna bekostar en myndighet som inte gör sitt jobb. Regeringen måste se det orimliga i det här.

– Nu hoppas vi på Konkurrenskraftsutredningen som tar upp frågan. Det är också en av våra prioriterade punkter när livsmedelsstrategin gör sin regionala turné och i den kampanj LRF planerar inför höstbudgeten.

Vad är problemet på Kemikalieinspektionen?
– Om man frågar dem, skulle de nog svara resursbrist. Men de har fått stora pengatillskott under åren och de förändringar som gjorts ger inte önskat resultat. Myndigheten har ett snävt uppdrag och ser inte till helheten. Det behövs fler åtgärder och tydliga rutiner för arbetet med prövningar av växtskyddsmedel. LRF har i dialog med dem försökt förstå om vi kan bidra på något sätt och erbjudit dem att till exempel formulera våra ansökningar enligt deras önskemål, och även gårdsbesök. Men de har inte nappat på det. Avdelningen för bekämpningsmedel är tyvärr den som har ådragit sig mest missnöje i kundundersökningar under åren.  

Och varför blundar politikerna?
– Det finns några få som bryr sig men de har inte haft någon framgång hos sina partikamrater. I politiken är det svårt att vinna poäng på att prata kemikalier. Prat om ”gifter” skrämmer samtidigt som vi lätt glömmer allt det goda kemikalier bidrar till. Jag brukar jämföra det här med om man skulle behöva en medicin och apoteket skulle säga att, ja, det finns en bra medicin men Läkemedelsverket har inte tid att handlägga ansökan så du får vänta på den till hösten, ja kanske rent av till nästa år. Även om friskvård och förebyggande arbete är det bästa, så behöver man ibland medicin för att bli frisk, och så fungerar det för växter också. Samhället skulle aldrig acceptera en sådan hantering hos Läkemedelsverket.