I en demokrati med yttrandefrihet kommer det att sägas och skrivas mycket dumt. Det uppvägs av att man har möjlighet att argumentera emot. Jag kan börja med att konstatera att Carl B Hamilton (DN Debatt 8/2) i alla fall har rätt i att importerat kött ofta är billigare att köpa än svenskt, skriver Helena Jonsson, förbundsordförande LRF

Ett av de i särklass starkaste argumenten är att Sveriges djurbönder använder minst antibiotika inom hela EU. Det här är de facto en fråga som ställd på sin spets handlar om liv och död. Malin Grape från Folkhälsomyndigheten sa i Sveriges Radio på måndagen att antibiotikan är att betrakta som en ändlig resurs. Den dag den inte längre biter på våra infektioner ligger vi minst sagt pyrt till. Även om resistenser kan sprida sig med livsmedel är det varken parmaskinkan eller Serranoskinkan i sig som är det verkliga problemet utan produktionen. Exempelvis kräver djurhållningen i Italien och Spanien 24-25 gånger mer antibiotika än vad den svenska produktionen gör. Nej, köttet blir inte giftigt, men risken för resistens ökar ju större mängd antibiotika som används i samhället.

Att svenska grisar har knorren kvar och det faktum att vår nötköttsproduktion har lägst utsläpp per kilo kött är ytterligare anledningar att välja svenskt. Sverige borde producera en större del, inte mindre, av världens kött.

Våra köttproducenter har alla möjligheter att sälja på egna meriter, men det kräver att konsumenten har en chans att veta vad hen väljer, även på restaurang. Svenska livsmedel lever upp till högre krav på djuromsorg och miljöhänsyn. Att verka för en tydlig ursprungsmärkning handlar inte om protektionism utan om att underlätta ett aktivt val, något som är en grundpelare i en fungerande marknadsekonomi där efterfrågan styr produktionen.

Vi vill inte göra ned produktionen i våra konkurrentländer. Tvärtom sitter vi alla i samma båt när det gäller att tackla utmaningarna för jordbruket och insikten om att vi blir allt fler som behöver äta oss mätta. Men det gagnar varken producenter eller konsumenter att vi döljer fördelarna med vår egen produktion.

Det är inte lätt att se vad Carl B Hamilton vill med sitt inlägg. Han kallar sig liberal men dubbelmoralen är tydlig. Det sätt på vilket svenska bönder tar ansvar för sina djur, klimatet och miljön, det som värdesätts av allt fler konsumenter, ska finnas kvar – men samma krav ska inte ställas på import. En synpunkt tycks vara att maten är för dyr. Idag lägger vi 13 procent av vår nettoinkomst på mat. Hur billig vill Carl B Hamilton att den ska bli?

Det är märkligt att en tidigare liberal riksdagsledamot kan bli så upprörd över landsbygdsminister Sven-Erik Buchts förslag om ökad ursprungsmärkning. Det är över huvud taget svårt att förstå kritiken mot att en minister vill möjliggöra för konsumenten att lättare göra medvetna val på en fri marknad.

Läs Helena Jonssons debattreplik på dn.se