Idag har LRF och de fyra skogsägarföreningarna Norra, Norrskog, Mellanskog och Södra lämnat ett remissvar på Skogsstyrelsens förslag. Gunnar Lindén, vad går LRFs kritik ut på?

– Det är att man ställer krav på skogsbruket som inte är motiverade av hänsyn till arterna och som kan drabba enskilda skogsägare hårt. I Skogsvårdsstyrelsens förslag  finns  en lista på fågelarter som får ett mycket stort skydd, långt större än vad EU-direktivet kräver, trots att flera av dem är vanliga i skogen.

Vilka arter kan det handla om?

– Tjäder, järpe och talltita är sådana arter. Järpe och talltita till exempel är vanliga i väldigt många avverkningsmogna skogar i Sverige och om man i varje situation ska ta hänsyn till att de finns på skogsskiftet och därför tvingas begränsa brukandet så kan det  handla om stora intäktsbortfall för de svenska skogsägarna.

Om man avverkar en skog med järpe och talltita, vad händer med dem? Kan de flyga till en närliggande skog?

– Jo, och det är just det som är bristen i förslaget att man vill skydda fågeln exakt på den plats den befinner sig på för tillfället. Man tänker inte på att fågeln hittar nya platser i landskapet.

Hur har det blivit så här?

– Det handlar om att den svenska artskyddsförordningen från 2008 är en extrem tolkning av EU:s fågeldirektiv. EU-direktivet säger att man inte får störa eller döda fåglar om artens  bevarande försvåras. Svensk lag säger att man inte får skada livsmiljöer för fåglar. Alltså en överdriven tolkning av direktivet.

Så enligt svensk lag idag får man inte bygga om ett torg om det bor stadsduvor på torget?

– Om man läser den svenska nuvarande lagen ordagrant får man inte störa några fåglar, inte stadsduvorna på torget heller.  Det är en omöjlig lag som inte kan tillämpas vilket Skogsstyrelsen vet och nu försöker myndigheten plocka ut vissa arter som detta mycket stora skydd ska gälla. Men för Sveriges skogsägare riskerar detta att få orimliga konsekvenser när det ska tillämpas på gårdsnivå.

Varför har de plockat ut arten talltita när den är så vanlig?

– Talltita har haft en minskande trend men den trenden har brutits sedan 1990-talet  då nuvarande skogspolitik slog igenom. Vad det handlar om är att man vill ge sken av att man vill göra artskyddsförordningen tillämpbar utifrån direktivens intentioner men man går ändå mycket längre än EU-direktiven kräver.

Remissvaret hittar du här intill.