De inplanerade mötena mellan LRF och Näringsdepartementet är väl förberedda med tre till fyra punkter, som är vad som hinns med om man ska kunna samtala meningsfullt om var och en. Vid det senaste mötet var det livsmedelsstrategin, höstbudget, utfodring av vilt och framtida CAP som stod på agendan.

– Vi vill ju inte bara pratas vid när vi är oense och träffas därför på det här sättet, fyra till sex gånger om året. Det sker i god anda och är ett sätt att skapa förtroende från båda håll, säger Helena Jonsson.

Helhetsgrepp om landsbygden saknas

Generellt tycker hon att LRF och Näringsdepartementet har en god relation. Kontakterna med Miljödepartementet är mer komplicerade. Där sker ju också byte av minister snart och man hoppas att det blir bra för LRFs del.

– Men att landsbygdsfrågorna ligger under Näringsdepartementet är samtidigt en utmaning. Vi tycker ju att de hör hemma där. Samtidigt hanterar inte landsbygdsministern alla landsbygdsfrågor. Den viktiga infrastrukturen till exempel, med bredbandsfrågan som ligger inom landsbygdsprogrammet, har Sven-Erik Bucht inte ansvar för.

Evig koppling till miljö

Ett annat fenomen som Helena Jonsson tycker är tänkvärt är att LRFs frågor alltid kopplas ihop med miljö. Det är Miljö- och jordbruksutskottet, inte Miljö- och industriutskottet. Och man är dålig på att se sambandet mellan de gröna näringarna och social och ekonomisk hållbarhet.

– När det gäller FNs generationsmål om att inte exportera miljöpåverkan är det ju det vi har gjort under en längre tid. Lökodlingen är ett aktuellt exempel, där vi nu blir hänvisade till import av lök som är odlad under sämre förhållanden än de vi erbjuder i Sverige.

Läpparnas bekännelse

En ny undersökning som LRF tagit fram om politikers och beslutsfattares syn på LRF visar bland annat att 78 procent av de tillfrågade anser att de gröna näringarna i Sverige ska ha konkurrensvillkor jämförbara med dem som gäller inom EU. Så varför händer det så lite rent praktiskt på den fronten?

– Som politiker är det lätt att säga saker. Ännu lättare om man är i opposition, och det är ju faktiskt majoriteten just nu. Många är dessutom övertygade om att vår särlagstiftning är en konkurrensfördel. Men man ska också vara medveten om att det för politiker kan vara svårt att känna igen sina beslut när de realiseras efter att ha malts genom tillämpande myndigheters kvarnar.

Högt betyg för expertisen

Helena Jonsson tycker ändå att arbetet med livsmedelsstrategin har skapat intresse och lyft LRFs frågor på dagordningen. Många har fått insikt i att svenskt jordbruk ligger långt framme i jämförelse med många andra länders och att det erbjuder möjligheter som bättre kan tas tillvara.

LRFs påverkansarbete måste ständigt anpassas efter det politiska landskapet. Nu har Sverige en svag regering vilket innebär att riksdag och utskott får större inflytande. Det betyder i sin tur fler kontaktytor att hålla koll på och föra dialog med. Myndigheterna utövar som sagt också stort inflytande över LRF-medlemmarnas vardag. Då är det viktigt att LRF har skickliga experter som kan matcha det. I undersökningen bland politiker och beslutsfattare fick LRF också höga betyg för sin näringspolitiska expertis och det bidrar starkt till vårt goda anseende bland de tillfrågade.

Tidigt ute är bra

Två andra faktorer som Helena Jonsson menar är viktiga för framgång i det politiska arbetet är att prioritera de frågor där LRF kan nå största möjliga förändring. Och att vara närvarande från början i en central fråga.

– Att finnas med på ett hörn tidigt i en process är bättre än att komma in med dunder och brak i allra sista stund. Just så har vi arbetat med livsmedelsstrategin där vi hade en egen strategi som vi spelade in på ett tidigt stadium, och som nog var en bidragande orsak till att regeringen kunde börja arbeta med sin.

Hårt jobb för rätt saker i strategin

Nu närmar sig presentationen av livsmedelsstrategin som LRF har så stora förhoppningar på. Vad händer om det inte blir det utfall vi önskar?

– Livsmedelsstrategin är naturligtvis central för det gröna näringslivet, att tillväxt och produktion vägs mot andra samhällsmål. Blir det klart kommer vi inte längre behöva ta varje fråga för sig. Vi kör hårt nu för att det ska stå rätt saker i strategin. Men om det kommer något tandlöst så säger vi ”Den blev för dålig, räkna inte med oss. Vi måste ha något bättre för att sätta oss ner och ta fram handlingsplaner.” Det är ju ändå vår och livsmedelsindustrins medverkan som behövs för att genomföra det  regeringen lägger fram.