”I Sverige ges vi helt enkelt inte samma förutsättningar att driva verksamhet, så är det inte.

Runt två kronor i extra skatt per kilometer låter kanske inte så mycket för den som inte är insatt. Men Norrlands inland är Norrlands inland och det är långt för foderbilarna ut på landsbygden här. 50 mil i båda riktningar i vissa fall, det blir en massa pengar. Och det är den enskilda bonden eller åkaren som får betala. För det är merkostnader vi inte kan ta ut av konsumenterna. Hade vi kunnat det så hade vi inte haft någon mjölkkris, till exempel.

Vi sålde mjölkkorna på grund av det höga kostnadsläget för den produktionen. Nu föder vi upp köttdjur som mest äter gräs, på så sätt behöver vi inte köpa en massa insatsvaror. Vi har också en åkeriverkssamhet där en stor del består i att transportera gödsel till andra bönder. Det oroar mig mycket hur den verksamheten skulle drabbas av en kilometerskatt, både när det gäller oss och våra kunder.

Jag förstår att det finns en miljöaspekt i förslaget om kilometerskatt. Och centraliseringen har ju medfört att fler bor i stan där det är möjligt att leva med mindre klimatpåverkan, man kan cykla och åka kollektivt, som vi inte kan. Men vad ska Sverige leva på om landsbygden inte kan producera? Statsministern vill öka produktionen i skogen, men blir det möjligt med hård beskattning av transporterna? Man ger med den ena handen och tar med den andra, jag saknar helhetssynen. Det är bra att det finns ett LRF som driver den här och andra viktiga landsbygdsfrågor. ”

Pär Eriksson
Lantbrukare i Jämtland med köttproduktion och åkeriverksamhet