– Många av LRFs medlemmar är intresserade av hur vattenfrågorna hanteras i andra länder. Och för oss som arbetar med frågorna är det ju också relevant att veta om Sverige avviker, säger Markus Hoffman som arbetar med vattenfrågor på LRF och höll i seminariet.

Vad görs på gårdsnivå?

De fem inbjudna länderna det här året var Norge, Polen, Lettland, Frankrike och Holland.

– Vi försöker bjuda in nya länder varje år för att berätta om sina jordbruksåtgärder för renare vatten för att gradvis få en bild över hur EU:s ramdirektiv för vatten införs i Europa visavi jordbruket. Vi gör också andra studier för att jämföra länderna sinsemellan, säger Markus Hoffman.

Seminariet handlade om vilka åtgärder som görs på gårdsnivå, och vilka styrmedel som används. Bygger de på frivillighet eller lagstiftning? Finansieras de med miljöersättningar? Och vad åtgärderna kostar, oavsett vem som betalar.

Olika åtgärdsfaser

En av de intressanta nyheterna på årets seminarium var att all åkermark i Polen nu ska utpekas som känslig i EU:s Nitratdirektiv från att bara cirka 4 procent varit det. Det gör att Polen måste upprätta ett åtgärdsprogram för lantbruket i hela landet.

– Nitratdirektivet syftar till renare vatten, liksom vattendirektivet, och det gör att det till viss del kan räcka med ett åtgärdsprogam för de polska lantbrukarna eftersom genomförandet av båda direktivet sammanfaller i tiden. I flera andra länder, som Sverige, är nitratdirektivet genomför sedan länge och effekten på vattnet i stort uppnådd. Därför krävs nytt åtgärdsprogramför vattendirektivet. Eftersom länderna alltså är i olika åtgärdsfaser blir det svårare att skapa rättvisa när det gäller hur mycket åtgärder och kostnader som behövs, berättar Markus Hoffman.

En annan intressant punkt på seminariet var att miljöavtal för renare vatten är något som erbjuds norska lantbrukare att teckna med staten.

Här intill hittar du programmet för seminariet och de fem föredragshållarnas presentationer som är på engelska.