Långa resor och obekväma arbetstider gör att jobbet som distriktsveterinär avskräcker och LRF får signaler från flera håll i landet och från branschorganisationerna att problemet är stort och växer.

Därför har LRF tagit tag i frågan och arbetar i olika konstellationer för att hitta lösningar för djurbönderna.

– Vi ser framförallt att vi kan bidra till att öka intresset för vår näring bland veterinärstudenterna och har en öppen diskussion med SLU om vad vi kan erbjuda för att öka attraktionskraften, säger My Sahlman som själv är veterinär och jobbar med frågorna på LRF.

Privata måste ingå i jouren

Men hon menar också att djurägarna själva kan bidra i den mer akuta delen av problemlösningen. Många har sin egen privata veterinär, som ofta stänger av telefonen efter arbetsdagen på eftermiddagen och under helgerna.

– Och som då hänvisar till distriktsveterinären som får ta hand om jourtjänsten. På sikt måste vi hitta ett upplägg där de privata veterinärerna ingår i ett jourschema, antingen tillsammans med andra privatpraktiserande eller med distriktsveterinärerna, för att vi ska ha ett system som är hållbart i hela Sverige. Som enskild djurägare måste man börja ställa det kravet på sin privata veterinär.

Ingen quick fix

Vid sidan av de här frågeställningarna jobbar LRF också för att fler unga ska välja yrken inom det gröna näringslivet och där hoppas man på att kunna samarbeta med LRFs och SLAs projekt Jobba Grönt, som går ut på att locka fler unga och yrkesbytare till sektorn.

– Det är ju ett långsiktigt arbete, frågan om fler veterinärer till lantbruket är ingen quick fix, säger My Sahlman.