Det vore välkommet med en idédebatt om stödet till jordbruket inom EU. Visst låter 40 procent av EU:s budget som en hög andel. Men de gemensamma politikområdena inom EU är relativt få. Det skulle se helt annorlunda ut om EU exempelvis hade en gemensam försvars-, sjukvårds-, utbildnings- eller miljöbudget.

EU:s årsbudget på cirka 1 500 miljarder konor är ju inte mycket större än den svenska statsbudgeten på omkring 1 300 miljarder kronor. Men det kommer sällan fram när EU och jordbrukspolitiken diskuteras.

Idédebatten bör rimligtvis handla om huruvida EU:s medborgare värdesätter en fungerande livsmedelsförsörjning och en öppen handel mellan medlemsländerna. Om jordbruksstödet hårdbantas i Bryssel kommer det istället att uppstå i nationella budgetar eftersom de flesta länder tycker att det är viktigt att föda sin egen befolkning. För svenska bönder vars politiker har en njugg inställning till jordbruksstöd skulle en nationaliserad jordbrukspolitik leda till stora konkurrensnackdelar med fallande svensk produktion till följd.

Vill Sverige ha en sådan utveckling? Nej, jag tror inte det. Jag tror att man uppskattar en produktion i landet som svarar upp mot de krav som konsumenterna har, till exempel när det gäller miljö- och djurskyddsfrågor. När jordbruksstödet debatteras bör man även ha i åtanke att det i realiteten gynnat konsumenterna.

Stödet till jordbruksproducenterna har dessutom minskat från 60 procent av EU-budgeten till 40 procent sedan 1990 och fortsätter att minska. Detta trots att 13 nya medlemsländer tillkommit under samma period.

Kostnaden för att producera mat måste tas ut någonstans. Som i dag, delvis via skattsedeln alternativt i form av ökade marknadspriser. Det är en idédebatt värd att föra.

Palle Borgström
Förbundsordförande LRF