Regeringen har nu presenterat sitt förslag om en samlad landsbygdspolitik. Det är bra och viktigt, men riskerar att bygga vidare på förslag som hittills haft marginell effekt. Från LRF:s sida är vi övertygade om att både landsbygd och stad måste utvecklas. I detta spelar landsbygden en viktigare roll än någonsin. Vi märker ett ökat intresse för maten, dess ursprung och hälsoeffekter. Den svenska jorden och skogen är viktiga svar i klimatomställningen. Men för att vi ska nå dit och ta vara på kraften i hela Sverige måste vi alla tänka om. Vi behöver nytt syre och nya idéer när det gäller hur vi kan skapa livskraft i hela Sverige.

Det råder ingen tvekan om att världen och Sverige befinner sig i en stark våg av urbanisering. Städerna växer och vidgas, det gäller såväl stora megastäder som mindre städer med inflyttning från intilliggande orter. Prognoserna om utvecklingen av arbetsmarknaden de kommande åren visar på en stark koncentration till våra storstadsregioner.

Detta förstärker det som brukar kallas den urbana normen, utgångspunkten i samhället har blivit staden och landsbygden det avvikande.

Eftersom medierna och den politiska makten är koncentrerad till städerna så präglar det samhällsbeskrivningen. Det senaste i raden exempel är en studie från Södertörns högskola som visar att bevakningen av landsbygden i princip enbart handlar om negativa faktorer som brott och nedläggning av verksamheter. Författarna har undersökt hur de fyra stora Stockholmstidningarna Dagens Nyheter, Expressen, Aftonbladet och Svenska Dagbladet bevakar Sverige. Detta blir ett problem när de stora tidningarna sätter agendan för hur vi ser på Sverige. Politiska beslut kan fattas på fel grunder. Vi missar helt enkelt att beskriva det entreprenörskap och den positiva utveckling som sker på många håll.

Parallellt med denna utveckling har politiken klamrat sig fast vid mantrat om att hela Sverige ska leva, med mindre och mindre möjligheter att fylla det med ett innehåll. Återkommande får vi rapporter som pekar på att utvecklingen i stället går mot minskad likvärdighet inom skola och vård.

Att städerna lockar, inte minst unga, är bara att bejaka. Det är positivt att människor rör sig och får nya erfarenheter. Men vi måste också inse att utvecklingen leder till utmaningar – både för landsbygden och staden. Det finns nämligen ett ömsesidigt beroende.

När människor i allt högre utsträckning väljer att bo i städer så ökar också städernas efterfrågan på det som produceras på landsbygden. För att landsbygden ska kunna leva är städerna som avsättning för landsbygdens varor och tjänster avgörande. Vi har många exempel på framgångsrika landsbygdsföretag som i huvudsak säljer sina produkter till städer eller stadsbor.

På samma sätt är staden beroende av landsbygden. Det handlar om livsmedelsproduktionen, där intresset hos konsumenterna för miljö- och hälsoaspekter blir viktigare. Det handlar om jorden och skogen. Med biomassan kan vi göra allt man kan göra av fossil olja, exempelvis plast. Skogsråvaran är en viktig del i klimatomställningen och den är vi beroende av oavsett var vi lever. Stadens invånare har de senaste åren fått ett allt större intresse för Sveriges möjligheter att vara självförsörjande vid en kris. Det är landsbygdens företag som är en förutsättning för att både stad och land kan garanteras en försörjningstrygghet vid en längre kris. Och till sist är städerna beroende av platser för reflektion, rekreation och upplevelser.

Sålunda är en fungerande stad beroende av en livskraftig landsbygd och tvärtom.

Urbaniseringen av Sverige har under många år varit föremål för en politisk debatt, men inga reformer eller åtgärder verkar hittills ha haft några riktigt nämnvärda effekter. Visst har vi sett resultat av exempelvis förbättrade villkor för landsbygdsföretag eller när staten utlokaliserar verksamheter. Men det är trots allt bara resultat i marginalen.

Positionerna har varit låsta och väldigt få nya förslag har kommit fram. LRF, som består av Sveriges jordbruks- och skogsföretag, har varit en del av detta. Vi har ibland tagit rollen som landsbygdens försvarare och drivit samma krav år efter år.

Med viss självkritik inser vi att hela frågeställningen måste få nytt syre. Vi måste sluta ställa stad mot landsbygd och inse att vi är beroende av varandra och att det finns ett nationellt intresse av både fungerande städer och en livskraftig landsbygd.

LRF kommer därför under våren att bjuda in ekonomer och politiska företrädare till förnyade diskussioner för att diskutera om det finns idéer och förslag som inte har prövats.

Låt oss redan nu spela in några nya tankar i detta: 

  • De flesta policyförslagen som syftat till att få landsbygden att leva har haft ett produktionsperspektiv. Det har handlat om att idéer som sänkta arbetsgivaravgifter och utlokalisering av verksamhet för att får fram arbetstillfällen. Samtidigt visar utvecklingen att det är bristen på konsumtion (av sociala relationer, tjänster och varor) på landsbygden som lockar människor till städerna. Det kanske är även inom detta område som policyåtgärderna finns? Vilka åtgärder stimulerar framväxten av fler konsumtionsmöjligheter på landsbygden?
  • Teknikutvecklingen gynnar landsbygdens tillväxt. Redan i dag drivs många landsbygdsföretag genom mer avancerad teknik än det genomsnittliga tjänsteföretaget. Datorer, robotar och drönare är viktiga verktyg i arbetet. Hur kan vi ytterligare stimulera denna utveckling?
  • Utveckling av ny teknik kan också bidra till att förbättra tillgången till utbildning, vård och offentliga tjänster utanför städerna. Skulle vi kunna göra en nationell kraftsamling för att ta vara på möjligheterna?
  • Skogen är inte bara viktig för klimatomställningen, en ökad användning av skogsråvaran leder dessutom till fler jobb i hela landet. Kan vi bättre nyttja skogens resurser och därmed både skapa jobb och bidra till utvecklingen av ett fossilfritt samhälle?

Det som driver utvecklingen är nya idéer och innovation. Det gäller också frågan om hur vi får hela Sverige att fungera. Från LRFs sida ställer vi oss frågan om vi har varit för ensidigt fokuserade på hur vi skapar tillräckliga förutsättningar på landsbygden, i form av exempelvis bredband och offentlig service. Vi har kanske inte tillräckligt insett vikten av sociala mötesplatser och att uppmuntra entreprenörskap. Här måste vi alla vara beredda att ta till oss ny kunskap och nya idéer. Vi är beredda att lyssna.

Palle Borgström, förbundsordförande LRF, Lantbrukarnas Riksförbund

Läs debattartikeln här 
Läs landsbygdsministerns replik här