De ändringar i miljöbalken som ger myndigheterna rätt att göra åtgärder för att förebygga introduktion och spridning av invasiva främmande arter träder i kraft den 1 augusti.

Syftet med lagändringen är att uppfylla Sveriges skyldigheter enligt EU-förordningen om förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arter. Att en främmande art är invasiv innebär att dess introduktion eller spridning har konstaterats hota eller negativt inverka på biologisk mångfald och relaterade ekosystemtjänster.

Positivt med åtgärder - men det finns risker

Invasiva arter kan vara ett hot mot svenskt jord- och skogsbruk och trädgårdsnäringen och därför är LRF övergripande positivt till åtgärder som kan minska risken för framtida problem med spridning av nya arter.

Lagändringen har bland annat väckt frågor om vilken rätt staten ska ha att komma in på en fastighet. Förordningen skulle nämligen ge myndigheter och kommuner rätt att gå in på en privat fastighet, även mot markägarens vilja, för att om nödvändigt genomföra utrotningsåtgärder. Frågorna ledde till att regeringen i propositionen har förtydligat hur balansen mellan ett bra skydd mot invasiva arter ska vägas mot fastighetsägarens rätt att bestämma över vad som ska ske på fastigheten.

Den svenska myndighetsförordningen skjuts upp och kommer i höst då det inte är bestämt vem som ska utföra åtgärderna i kampen mot invasiva arter och ansvarsfördelningen mellan myndigheterna inte är klarlagd.

Måste undvika tvångsvis tillträde om möjligt

LRF menar att det är viktigt att myndigheterna nu tar till sig det synsätt som regeringen och riksdag ställt sig bakom i propositionen (5.2) och som i utdrag är följande:

Tillsynsmyndigheten ska i första hand pröva om ändamålet lämpligen kan tillgodoses på annat sätt än genom tvångsvis tillträde. Den ledande principen vid denna prövning är att det alternativ ska väljas som vållar minst skada.

Vid prövningen ska man bedöma om det kan finnas andra lämpliga alternativ än att bereda sig tvångsvis tillträde för att utföra åtgärder.

Det kan också förekomma att de motstående enskilda intressena, t.ex. fastighetsägarens, är av sådan styrka att det allmännas intresse av att genomföra åtgärder mot invasiva främmande arter får ge vika.

Eftersom åtgärder i fråga om invasiva främmande arter kan påverka vad som händer på andra fastigheter, bör så långt det är möjligt en samlad bedömning av olägenheterna göras. Om en åtgärd mot en invasiv främmande art skulle medföra ett kraftigt intrång på en fastighet, bör åtgärden inte vidtas. Fördelarna med att vidta en åtgärd kan emellertid vara så stora att avvägningen mellan motstående intressen utfaller till förmån för det allmännas intresse att vidta viss åtgärd.

Här kan du läsa regeringens proposition i sin helhet.

Här kan du läsa LRFs remissyttrande.