Lagring av kol i mark lyfts fram som en tänkbar åtgärd för att minska effekterna av utsläpp av fossil koldioxid. Alla växter tar upp koloxid och det kol som finns i växter kan antingen föras bort med skörden eller stanna kvar i marken i rötter och skörderester.

Kolinnehållet i marken kan ökas genom att öka mullhalten i marken exempelvis med vallodling och odling av fånggrödor. Kolinnehållet i marken minskar på motsvarande sätt när kol frigörs från marken. Om kolinnehållet ökar eller minskar beror på växtföljder, mullinnehåll och brukningsmetoder.

Det kol som grödan tagit upp förs bort med skörden och frigörs när grödan konsumeras (livsmedel, foder eller drivmedel). Då kan vi tala om att nyttjandet av kolet är klimatneutralt eftersom den mängd som grödan tagits upp frigörs vid användningen. Då blir klimatanalysen på gården för den grödan klimatneutral. Därefter kan den grödan inte tillföra någon ytterligare pluspost i klimatberäkningen, klimatnyttan kan endast räknas en gång.

Tillbaka till kolet i mark och möjligheterna att lagra mer kol framöver, kan det bli en möjlighet för lantbruket att lagra mer som en samhällsnytta?

Forskningen slår fast att:
- fleråriga växter (vallar) bygger upp kolförrådet (0,4-0,8 ton C/hektar/år)
- fånggrödor, agroforestry, energiskog och kantzoner fångar kväve och kol
- hög produktion leder till hög kolhalt i marken
- rötter har en större effekt på kolinlagring jämfört med samma mängd ovanjordiska skörderester
- kolinlagring avtar med tiden, i vårt klimat nås jämvikt efter mer än 100 år
- dränerade mulljordar är en stor källa för koldioxid och lustgas
(Thomas Kätterer, SLU)

Forskningsprojektet MISTRA EviEM gjorde en systematisk kartläggning som visade att plöjningsfri odling och reducerad jordbearbetning ökar mängden kol i marken jämfört med intensiv jordbearbetning men att det bara går att se en förändring i de övre jordlagren. När det gäller djupare jordlager i markprofilen ses inga förändringar, möjligen beroende på att det ännu inte finns tillräckligt dataunderlag.

Det pågår ytterligare forskning om potentialen att lagra kol i mark. Det pågår även en statlig utredning har fått uppdrag att undersöka hur kolsänka, avskiljning och lagring av koldioxid med biogent ursprung kan bidra till så kallade negativa utsläpp av växthusgaser.

Ännu är osäkerheterna kring effekterna av olika åtgärder att lagra kol i mark stora. Därtill kan mätningar variera stort mellan enskilda år.

Detta sammantaget gör att LRF i dagsläget inte driver på politiker och myndigheter att införa ersättningssystem för kol i mark utan avvaktar mer kunskap om hur ett sådant system skulle kunna utformas.

LÄS MER: Sveriges lagring av kol har ökat med 27 % sedan 1990.