Sverige är i dag världsledande på användning av förnybara drivmedel för vägtransporter. Ändå behöver användningen mer än fördubblas på tio år om vi ska nå våra klimatmål. Trots goda förutsättningar är i dagsläget 85 procent av de förnybara drivmedlen importerade eller baserade på importerade råvaror.

Att vara importberoende behöver inte nödvändigtvis vara negativt. Men då allt tyder på att både Sverige och övriga världen de kommande åren i allt högre grad kommer att efterfråga förnybara drivmedel är risken stor att det leder till bristande tillgång och stigande priser.

Biomassa är en begränsad resurs och uttaget bör därför göras på ett hållbart sätt. Med hänsyn tagen till detta finns det i dag betydande volymer underutnyttjad biomassa i vårt land, som på ett hållbart sätt kan förädlas till biodrivmedel. Denna biomassa innefattar alltifrån restprodukter från skogs- och jordbruk som grot, bark och halm till avloppsslam och matavfall. Vi har även god tillgång på förnybar el vilket ger goda förutsättningar för batteriproduktion och elfordon. För varje år som dessa fördelar inte nyttjas blir det inte bara svårare att nå våra klimatmål, vi missar också möjligheten att bygga upp en ny grön industri som har många positiva synergieffekter.

I en ny studie framgår att en kraftigt utbyggd produktion av förnybara drivmedel baserad på inhemska råvaror inte bara ger reducerade koldioxidutsläpp utan dessutom bidrar till stärkt krisberedskap, nya jobb på landsbygden och en mer cirkulär ekonomi. Så länge produktionen sker i Sverige spelar det mindre roll vilken typ av förnybart drivmedel som produceras. Samhällsnyttorna uppstår framför allt tack vare att produktionen sker i Sverige, baserad på inhemska och hållbara råvaror.

Under andra världskriget infördes ransonering av bensin och diesel och under 1970-talets oljekris byggdes beredskapsförråd av olja. Att bygga ut den svenska produktionen av förnybara drivmedel vore ett smartare sätt att hantera liknande kriser framöver. Då minskar vi risker kopplade till importberoendet i en global värld med geopolitisk osäkerhet, där exempelvis drönarattacker på ett saudiskt raffinaderi direkt leder till höjda drivmedelspriser på svenska mackar. Ett ökat utbud av olika förnybara drivmedel har också fördelen att det minskar känsligheten för störningar i tillförsel av enskilda drivmedel.

Inhemsk biodrivmedelsproduktion gör det också lättare att kontrollera produktionens miljöpåverkan och huruvida den sker under acceptabla arbetsvillkor, särskilt jämfört med drivmedel importerade från andra sidan jorden. Att ha möjlighet att gynna det lokala skogs- eller jordbruket och se nyttan av den egna matavfallsinsamlingen när man tankar bilen skulle förmodligen också bidra till att fler vill köra på förnybart drivmedel.

Sverige har i dagsläget två huvudsakliga styrmedel för att gynna användning av biodrivmedel, reduktionsplikt och skattenedsättning. Reduktionsplikten innebär att leverantörer av bensin och diesel varje år måste minska utsläppen av växthusgaser med en viss procentsats, genom att blanda in förnybara drivmedel. Tanken är att denna procentsats successivt ska öka, men i dagsläget är nivåerna endast fastslagna fram till och med 2020.

För biodrivmedel som låginblandas på detta sätt ges ingen skattenedsättning. Däremot tillämpas nedsatt skatt på så kallade höginblandade biodrivmedel, som antingen helt eller till allra största delen består av förnybar råvara, som biodiesel, etanol och biogas. Skattenedsättningen kräver godkännande av EU och nuvarande godkännande löper ut den 31 december 2020. Hur det blir därefter finns inga besked om.
Båda dessa styrmedel syftar till att öka försäljning och därmed också indirekt produktion av biodrivmedel, men inget i nuvarande utformning styr specifikt mot ökad svensk produktion. Oklarheterna i utformningen efter 2020 gör dessutom att investeringar i biodrivmedelsproduktion blir osäkra.

Denna kortsiktiga politik har resulterat i ett importberoende, som inte är förenligt med att Sverige ska vara ett föregångsland i omställningen till ett fossilfritt samhälle.

En långsiktig politik, som premierar de multipla nyttorna med hållbar inhemsk produktion och inhemska råvaror, är ett måste för att svensk produktion av förnybara drivmedel ska ta fart på allvar. Därför föreslår vi följande:

• Sverige bör inrätta ett mål om att bli nettoexportör av förnybara drivmedel, givet de många nyttor svensk produktion av förnybara drivmedel bidrar till.

• Regeringen bör snarast ta beslut om nivåerna i reduktionsplikten för låginblandade biodrivmedel fram till 2030 samt ge besked om hur höginblandade biodrivmedel ska gynnas efter 2020.

• Ytterligare styrmedel behövs för att öka den svenska användningen och produktionen av förnybara drivmedel. Styrmedlen behöver ta hänsyn till en bredd av samhälls- och miljönyttor. Det förslag om beredskapskontrakt för samhällsomställning som tio nationella myndigheter nyligen lade fram skulle bidra till ökad självförsörjningsgrad av hållbara biodrivmedel och därmed stärka vår krisberedskap. Detta förslag bör regeringen utreda närmare.

• Offentliga aktörer måste bli bättre på att använda upphandling som ett verktyg för att öka efterfrågan på förnybara drivmedel. En viktig del i detta är att regeringen omgående beslutar om en offensiv miljöbilsdefinition som gynnar en teknikutveckling av fordon med låg miljöpåverkan och som kan drivas på förnybara drivmedel.

Sverige har goda förutsättningar för att bygga upp en grön exportindustri, som både stärker vårt samhälle och gör oss till en föregångare i omställningen till fossilfrihet. Nu behövs en smart utformad politik som får det att hända.

Beatrice Torgnyson Klemme, vd Biodriv öst
Per Pettersson, ordförande LRF Mälardalen
Johan Lagerholm, ordförande LRF Södermanland
Per Willén, ordförande LRF Örebro
Peter Borring, ordförande LRF Östergötland
Johanna Mossberg, tekn dr, fokusområdesledare fossilfria transporter, Rise samt adjungerad senior lektor Luleå tekniska universitet
Erik Furusjö, tekn dr, senior forskare Rise samt adjungerad professor Luleå tekniska universitet
Anna Schnürer, professor och samverkanslektor i bioenergi SLU
David Källsätervd Scania Sverige
Christian Bjerdén, executive vice president marketing & sales, Preem AB
Fredrik Åkesson, tf affärschef Eon Biofor Sverige AB
Matti Vikkula, vd Scandinavian biogas
Johan Örjes (C), ordförande trafik- och samhällsutvecklingsnämnden Region Uppsala
Monica Johansson (S), regionstyrelsens ordförande Region Sörmland
Mattias Claesson (C), regionråd med särskilt ansvar för kollektivtrafik Region Sörmland
Andreas Svahn (S), regionstyrelsens ordförande Region Örebro
Nina Höijer (S) ordförande samhällsbyggnadsnämnden Region Örebro
Kaisa Karro (S), regionstyrelsens ordförande Region Östergötland
Julie Tran (C), ordförande trafik- och samhällsplaneringsnämnden Region Östergötland

Biodriv öst

Biodriv öst är ett nätverk i sex län i östra Mellansverige och Stockholmsregionen för aktörer som vill bidra i omställningen till fossilfria transporter. I nätverket samlas ett fyrtiotal aktörer från offentlig sektor, näringsliv och forskning. Nätverket drivs av den storregionala samverkansorganisationen Biogas öst.

LÄS MER: "Bioekonomi - den riktigt stora megatrenden"

LÄS MER: Satsning på biodrivmedel saknas i höstbudgeten

LÄS MER: Importerad biogas ökar kraftigt