Under vinterhalvåret har nog de flesta lantbrukare sett att det sker jorderosion på någon del av fälten. Som lantbrukare känner du dina fält och det är inte ovanligt att jorderosion uppkommer på samma ställe år efter år. En tidigare undersökning av SLU och pilotgårdsnätverket Odling i balans visar att lantbrukare väl känner till var jorderosion uppstår. Nuförtiden kan beräkningsmodeller vara till god hjälp att peka ut sådana riskplatser men växtodlarens superlokala kunskap är fortfarande ett slags facit över var erosion händer i verkligheten.

Vad är rätt åtgärd och vad är rätt plats?

Rätt åtgärd på rätt plats är en självklar princip i växtodlingen. Om problemet är jorderosion så är rätt åtgärd ofta att åtgärda markpackning, infiltration och dränering, men att åtgärda det kan kosta en del. Ett annat sätt kan vara att anlägga en anpassad skyddszon, eller helt enkelt odla vall eller annan flerårig gröda på de delar av fältet där det eroderar återkommande.

Skilj på skyddszoner och skyddszoner

Varför heter de ”anpassade skyddszoner” till skillnad från ”vanliga skyddszoner”? Helt enkelt för att de är anpassade till att vara just där jorderosionen sker. Och erosion sker inte på bred front över hela fältet utan som regel som stråk. Eller flödeslinjer som forskarna kallar dem.
- I de fall då dräneringen inte fungerar och ytavrinning uppstår och tar med sig partiklar och fosfor kan anpassade skyddszoner vara en bra åtgärd, säger Faruk Djodjic som forskar om fosforläckage från åkermark på SLU i Uppsala.

Varför är det så viktigt med anpassade skyddszoner?

- Det är för det första att det alltid är bäst att stoppa en förorening vid dess källa, som i detta fall förluster av jord och fosfor. Den andra är att vi har i vårt jordbrukslandskap skapat en hel del genvägar, som ytavrinningsbrunnar, och täckdiken. Vatten, och ämnen som transporteras med vatten tar dessa genvägar, och sedan är det ”raka rör” till vattendraget. Om dräneringen inte räcker till och ytavrinningen bildas är det viktigt att försöka rena vattnet så gott det går genom gräsbevuxna zoner innan det når dräneringssystem.


Hur bör anpassade skyddszoner utformas?

Platsspecifikt! Problemen syns i landskapet i form av erosionsrännilar och grumligt vatten, speciellt denna period på året. Årets blöta höst och vinter är en bra tid att se var dränering behöver åtgärdas och där det inte är möjligt kan det vara läge för en anpassad skyddszon.
- Notera hur vatten rör sig på dina fält, och utifrån det utforma skyddszonen så att den både blir effektiv i att stoppa jordpartiklarna och fosfor och samtidigt inte utgör ett hinder i odlingen. Kolla gärna de framräknade erosionsriskkartorna som finns på Jordbruksverkets hemsida för att få en uppfattning vad du ska leta efter, uppmanar Faruk Djodjic.

Många vanliga skyddszoner men få anpassade skyddszoner
Det finns nästan 12 000 hektar vanliga skyddszoner i landet. Det är dock onödigt att ta mark ur produktion om det i verkligheten inte sker någon jorderosion där skyddszonen finns. Men en skyddszon kan förstås ha andra nyttor och miljönyttor än bara för näringsläckage. Däremot finns det bara cirka 300 hektar anpassade skyddszoner. Det beror främst på tre saker: stödvillkoren upplevs som opraktiska, de anpassade skyddszonerna upplevs av en del som ett odlingshinder, och en del upplever att ersättningsbeloppet är för lågt. Men det finns också många som fortfarande inte känner till miljöersättningsformen.

I takt med att fosforgödslingen är i balans på de flesta gårdar och många gödslar enligt markkartan har forskningen visat att fler åtgärder behöver riktas mot just jorderosion. Bra dränering och anpassade skyddszoner är de mest effektiva sätten för lantbruket att minska fosforläckaget. För lantbrukets anseende är det också viktigt att söka de nio miljöersättningarna som finns för renare vatten i odlingslandskapet.

Markus Hoffmann, LRF