Från östgötaperspektivet såg jag för 30 år sedan upp till ett gäng kvinnor som trädde fram och engagerade sig i lantbrukets tjänst. Eva Tejle i LRF Riks, Brita Andersson i slakten, Karin Skärby i mejerirörelsen och många, många fler banade vägen. De utbildade oss andra, så vi skulle våga och vilja.

Deras redskap var Emilia och LRF-kvinnor och resurser gavs. En gång om året prisades en av oss lantbrukskvinnor i varje län med Bernhard Ekström-stipendiet, som flera fortfarande vittnar om betydelsen av.

Som ung på 1970-talet med en stark kvinnorörelse trodde jag att allt skulle lösa sig. Lantbruksutbildningen på SLU kändes okej. Men så, på allra första jobbet och insikten om att min manliga kollega, med samma utbildning, fick ut mera i månaden än jag. Lantbrukaryrket valde jag faktiskt också ur denna aspekt, att själv kunna förfoga över mitt löneuttag. Att leva jämställt både ekonomiskt och socialt var viktigt.

I LRF-nätverket diskuterade och jämförde vi ”duktiga” kvinnor våra roller; på traktor, hos korna, bakom skrivbord, vid spis och tvättmaskin, i trädgårdsland och ovanpå det, småbarnsmammor. Helhet, logistik, hushållning och hållbarhet hade vi tränat. Klart att vi var kapabla att leda.

Jag sa nej först, var skulle detta få plats? Med en räcka av uppdrag inom Husdjurssverige, Svensk Mjölk, LRF Mjölk och sedan Växa Sverige har jag fått kunskapen om hur det fungerar i styrelser och förtroendemannaled med och utan kvinnor. Den kunskapen bär jag med mig in i LRFs Jämställdhetsakademi.

Medlemmarna i Växa Sverige kan i dag stolt säga att de företräds av lika många män som kvinnor i det högst beslutande organet, fullmäktige. Likadant ser det ut i kretsarna och styrelsen är nästintill jämställd.

Denna utveckling har skett framförallt de senaste sex åren. Och det har betydelse för både resultat och hur vi uppfattas. Att lyfta och se alla är förstås grunden. Vi har vågat prova ny teknik för nominering och röstning och vår verkliga skjuts i jämställdhet kom med digitaliseringen.

LRFs Jämställdhetsakademi har gett mig kraft och lust att försöka vara en förebild för både kvinnor och män i våra förtroendeuppdrag. Akademin, med LRFs ordförande i spetsen, har en oerhört viktig roll då vi fortfarande har en jämställdhetsresa att göra i Lantbruks- och Skogssverige.

Mitt önsketänkande är att Jämställdhetsakademin ska kunna verka jämsides med lokala insatser. Det är ute i landet som tillväxten och utvecklingen sker.

Kvinnor är kapabla att leda – när vi vågar, vill och tackar ja.

Maria Wolf, ledamot i Jämställdhetsakademin och ordförande i Växa Sverige