Södermanland är ett variationsrikt län som präglats av jordbruk under lång tid,. Detta har bidragit till en alldeles unik biologisk mångfald , inte minst i naturbetesmarker och kulturmiljöer.

De talrika viltstammarna påverkar vårt landskap och hur vi nyttjar våra naturresurser både i jordbruket och skogen. I vissa områden i länet råder obalans mellan viltstammar och det foder som finns i landskapet, vilket resulterar i skador på skog och grödor. En balanserad stam skulle bidra till att man kan nyttja skogen och växtodlingen optimalt utifrån markens förutsättningar och därmed bidra till biologisk mångfald.

I nuläget anpassar stor del av lantbrukarna sin odling efter vilttrycket liksom att man avstår att ståndortsanpassa skogsbruket att sätta tallplantor på magra marker på grund av den ekonomiska risken med skador. I skogen innebär det risk för förgraning vilket då skulle minska möjligheten till ett rikt fältskikt med bärris som är viktig foderbas för klövviltet. Lövträden Rönn, Asp, Sälg, Ek (RASE) är så  hårt betade idag att de riskerar att inte kunna bli trädbildande, vilket är ett allvarligt hot mot biologisk mångfald i skogslandskapet.

När det gäller jordbruket är en förutsättning för att naturbetesmarker fortsatt ska vara brukade att man kan bedriva ett lönsamt jordbruk. Det är även en fördel om man kan odla egna proteingrödor till djurhållningen men ofta finns inte marginalen i lönsamheten att låta en stor andel av det man odlar bli uppätet av vilt. Vi har var och en ansvar för vilket landskap vi har och får, vi måste förvalta både marken och viltet hållbart så att vi kan odla livsmedel till människor, bruka skogen utifrån markens förutsättningar och så att viltet mår bra.

Jimmy Pettersson från Svenska Jägareförbundet resonerade kring samförvaltning av flera arter och att man i projekt Sydälg undersöker hur viltstammar påverkar varandra socialt liksom hur olika arter påverkar tillgängligt foder utifrån vad som är optimalt för de enskilda arternas behov för dess hälsa.

Johan Varenius från Länsstyrelsen berättade om vilken roll de har som myndighet och att de arbetar för att ge så stora möjligheter som möjligt för markägare och jägare att förvalta viltstammarna, bland annat har ett stort antal skyddsjaktsansökningar beviljats under året och man har även initierat ett dovhjortsprojekt för att ta kontroll över hjortsstammarna. I nuläget är hälften av länets areal ansluten till projektet, det finns all anledning att engagera sig här som markägare!

Göran Silverling från Skogsstyrelsen presenterade älgbetesinventeringen som gjorts under två år liksom hur tillgängliga foderresurer varierat över tid. Sambandet med föryngringsytor är tydlig och utgör den viktigaste foderytan för skogens klövvilt, man uppfattar nu en minskad mängd avverkningsanmälningar i länet. Under våren kommer ytterligare inbjudningar om temadagar för foderproducerande åtgärder i skogsbruket att erbjudas.

I Södermanland bollas ofta problemställningar mellan olika grupper, men vi kan konstatera att var och en har ett ansvar oavsett om man är markägare eller jägare att bidra till ett landskap i balans för att produktionen i våra areella näringar ska kunna fortsätta att utvecklas.

Intressanta länkar att fördjupa sig i :

http://www.skogsstyrelsen.se/Myndigheten/Skog-och-miljo/Tillstandet-i-skogen/Algbetningsskador/Abin-2016/ 

http://www.lansstyrelsen.se/Sodermanland/Sv/djur-och-natur/jakt-och-vilt/Pages/default.aspx

Vill du ha mer kunskap om samband mellan skog och vilt finns denna utbildningsportal:

http://skogochklovvilt.se/