Länsstyrelsens vilthandläggare Johan Varenius inleder med en regional presentation över viltsituationen i Södermanland. Endast 2 av 40 avskjutna klövvilt som inrapporteras/1000 ha är älg, så i Södermanland kan man inte prata älgförvaltning utan att även diskutera övrigt klövvilt. Målet för klövviltförvaltningen är att ha balans mellan antalet vilt och tillgängligt foder i landskapet och att skador på skog och gröda inte är orimliga. Så är situationen inte idag då det på många platser finns betydligt mer vilt än vad marken kan bära. Det medför inte bara skador utan även bristande kvalité på vilt med låga kalvvikter och sjukdomar. Johan betonar vikten av engagemang från alla som är involverade i viltförvaltning, det är ett viktigt ansvar man har och alla måste hjälpas åt för att uppnå satta mål.

Viltsjukdomar, reproduktion och påverkansfaktorer

Jonas Malmsten som är veterinär och viltkonsult fortsätter föredragningen med att berätta om viltsjukdomar, reproduktion och påverkansfaktorer. Viltets hälsa är direkt påverkad av hur biotopen de lever i är beskaffad, fodertillgång, vatten och klimat är betydelsefulla faktorer för viltets hälsa och välmående. När det gäller foder är det i Södermanland på flera håll stor obalans. Enligt en undersökning inom projektet Sydälg beräknades det exempelvis i ÄFO 3 (vid Östermalma) finnas 14 älgar, 40 rådjur, 40 dovvilt och 20 kronvilt/1000 ha det skulle motsvara 78 älgar/1000 ha, det kan biotopen omöjligt bära.

Foderbrist och täta koncentrationer kan även bidra till sjukdomsspridning. Jonas berättar om parasiter, diaréer, hjärnhinnemask som viktiga sjukdomar att hålla koll på. Han informerar särskilt om sjukdomen Kronisk avmagringssjuka ( CWD ) som sprids i Norden och där man nu gör särskilda program för att utreda förekomsten. Det är en allvarlig sjukdom som kan jämföras med galna kosjukan, jägare kommer att behöva hjälpa till med att samla prover att skicka till SVA för analys. Norge har redan börjat utreda och det finns intressant information om sjukdomen här: http://www.hjortevilt.no/skrantesjuke/. Hittar man självdöda eller sjuka djur är det viktigt att rapportera det till Länsstyrelsen.

För att uppnå god hälsostatus för det vilda är det nödvändigt att samla kunskap och underlag för att styra förvaltningen, det är viktigt att rapportera in underlag som avskjutning av alla klövviltslag, älgOBS, spillningsinventeringsresultat, betesskadeinventeringar osv. Förvaltningen styrs av älgskötselområden och älgförvaltningsområden där man sätter mål i respektive planer. I Södermanland når man ofta inte de avskjutningsmål som är satta, det behöver man åtgärda. Kanske har man inte haft rätt underlag och indata när man beräknar och beslutar inriktningar.  ÄFG föreslår med tillgängliga underlag om älgstammen ska öka, minska eller vara oförändrad och hur många älgar man avser skjuta/1000 ha. Några konsekvenser av tänkbara beslut är:

  • Ingen jakt - ger fler djur men medelåldern sänks, och älgobs uteblir, man vet då inte vad man har.
  • Kalvjakt -  ger något fler djur och medelåldern höjs, vilket är positivt för reproduktionen och kvalitén.
  • Hondjur+kalv - sänker älgstammen och medelåldern höjs något.

Avgörande för hur man beslutar måste vara att bedöma biotopen, fodertillgången och konkurrens av annat vilt. I Södermanland har den foderproducerande ungskogsarealen minskat på senare år, likaså har reproduktion och tjurandel minskat. Medelålders hondjur får flest kalvar (5-12 år) och tyngre tjurar är bästa avelsmaterialet, så det är något att sträva efter.

Aktivt skogsbruk viktigt

Christer Kalén, Skogsstyrelsen berättar om foder, skador och reproduktion. Ett aktivt skogsbruk är den viktigaste faktorn för att kunna försörja en älgstam. Foder och reproduktion hänger ihop och studier visar att näringsbalansen är viktig, inte bara tillgången på foder.

Älgens höstdiet har efter provtagningar visats bestå av 25% tall , 50% bärris och RASE, 25% björk, gran, gräs och sädesslag i områden där älgen själv har möjlighet att välja, alltså där det inte råder foderbrist. När det blir obalans i foderstaten riskerar viltet att kompensera sitt foderintag med det som finns, exempelvis finns starka kopplingar mellan kolhydratrikt foder och kvistbete.

Man har kunnat mäta att tillgång till RASE (rönn, asp, sälg och ek)  påtagligt påverkar reproduktionen men även slaktvikter och hälsostatus. God tillgång på RASE minskar även skador på skog så man kan säga att det är värt att ha extra fokus på dessa trädslag när man är ute i naturen, är de hårt betade är det sannolikt för mycket klövvilt i området. På lång sikt är RASE mycket viktiga även för den biologiska mångfalden. Vi behöver också kunna ståndortsanpassa vårt skogsbruk, dvs sätta rätt trädslag på rätt mark. Ett stort hot både mot viltet och den biologiska mångfalden är den pågående granifieringen, det kommer inte heller att vara bra ur ett klimatperspektiv. Vi måste ha en sådan balans i skogen att det ska vara möjligt att plantera tall på magra och mellanmagra marker. Tall och löv bidrar även till att vi på lång sikt säkrar återväxt av bärris som är ett mycket viktigt foder för älgen under vintern. I viss mån har älgens utveckling följt minskningen av ungskogsarealen från 80-talet, det är värt att påtala att med dagens skogsbruk kan vi inte ha de älgtätheter man hade då.

Om man håller högre stam än marken bär kommer reproduktionen minska, avskjutningen minska, slaktvikt av kalv att minska och hälsostatusen försämras.

I Södermland är enligt ÄBIN endast 30% av tallstammarna oskadade men det borde vara minst 70%. Endast hälften av arealen är ståndortsanpassat föryngrad. Konkurrensstatusen för RASE är endast gynnsam på 11% av provytorna och endast förekommande på häften av ytorna, man ser även problem med att de hårt betade lövträden inte hänger med i beståndet för att bli trädbildande. Läs mer om ÄBIN för Södermanland här: https://www.skogsstyrelsen.se/globalassets/statistik/abin-och-andra-betesinventeringar/abinrapporter/lan-abinresultat-2017/sodermanland_2017.pdf

 Skogsstyrelsen arbetar nu med att sätta tydliga mål för skog och klövvilt för att kunna uppfylla våra skogspolitiska mål, några mål som är på gång är att det max ska förekomma 5% årsskador på tall, 25% av mellanmarker (och alla magra marker) ska kunna föryngras med tall, förgraningen måste upphöra och andelen trädbildande RASE ska öka.

Slutsatser

 Slutsatser från kvällen är att det är viktigt med engagemang och kunskap och att inventeringar och rapporteringar görs!  En målbild bör vara att ha överskott av naturligt foder i landskapet så att alla viltarter har möjlighet att äta den sammansättning av foder som passar arten bäst över året, både örter, gräs, ris och vedartade växter. Då skulle viltet må bra och skador i jord- och skogsbruk begränsas.

 Mera Tall

LRF engagerar sig just nu i uppstart av projekt Mera Tall tillsammans med länets skogsnäring och Skogsstyrelsen med mål om lokalt engagemang och kunskap. LRF har även ett projekt där man kan söka finansiering för uppsättande av ett sk referenshägn i ungskog.

Vi har även en studiecirkel som kan vara bra att samordna lokalt: https://www.lrf.se/politikochpaverkan/aganderatt-och-miljo/jakt-och-vilt/utbildning-skog-och-klovvilt-med-lrf/

Text: Anna Åman