Antalet ansökningar om att få skyddsjakt har fördubblats sedan förra året och länsstyrelsen måste lägga orimligt stora resurser på administration. Viltproblemen blir allt större i det sörmländska lantbruket, därför behövs en mer rationell hantering av skyddsjaktsförfarandet.

Oftast söker markägare skyddsjakt var och en för sig. Det kan vara rätt för en del, men vissa bygder är mer drabbade än andra och är man verksam i områden med stora problem kan det vara en god idé att samarbeta och ansöka om skyddsjakt tillsammans.

Goda erfarenheter av gemensam ansökan utanför Flen

Det finns redan goda exempel där det fungerar bra med gemensamma skyddsjaktsansökningar. Göran Bengtsson på Malsta gård utanför Flen samordnar och är kontaktperson mot Länsstyrelsen sedan fem år. Samarbetet har vuxit och involverar nu 20 fastigheter och det är cirka 60 jägare som turas om att hjälpa till. Såväl egna ägor som arrenderade och utarrenderade marker omfattas. På vissa marker vill markägaren skyddsjaga själv, men på andra marker är man flera som hjälps åt.

- Förr fanns det handläggare på länsstyrelsen som inte förstod behovet av skyddsjakt, nu har vi en helt annan relation. Jag upplever att vi har en snabbare handläggning nu när vi är fler som går ihop, berättar Göran Bengtsson.

Stor fördel att kunna styra jakten dit där det är störst behov

Han ser fördelar med en gemensam ansökan när det krävs skyddsjakt och upplever att allt fler jägare i Sörmland inser att om de ska kunna ha stora stammar av vilt, så krävs det att man också hjälper till att förebygga skadorna i jord- och skogsbruket.

- Det bästa med att samarbeta är att vi kan styra skyddsjakten dit där det är störst behov, eftersom viltet inte tar hänsyn till fastighetsgränser när de är ute och betar i grödorna. Det blir mer sammanhållet och ett större engagemang för skyddsjakten när man är fler som hjälps åt.

Tydliga resultat

Resultaten av skyddsjakten syns tydligt.

- På en mark där vi kontinuerligt räknar vilt, så har det minskat från 150 betande vilt till 15 vilt som betar per natt. Ofta får man därför höra från andra att det på "grannens mark" finns massor med vilda djur medan det är helt tomt på den egna marken. Det är ett bevis på att skyddsjakten fungerar. Viltet har lärt sig vart de får och inte får vara. De anpassar sig snabbt och det är därför viktigt att man ändrar sina skyddsjaktsrutiner till olika tider på dygnet. Den mesta skyddsjakten bedrivs på kvällen och natten, men om det är lugnt ute mitt på dagen så går hjortarna gärna ut och betar då istället.

Orosmolnet var en icke-fråga

Göran berättar att i början, när det begav sig med att göra en gemensam ansökan, fanns det en oro kring rättvisefrågan. Det vill säga hur det skulle bli om det beviljade djurantalet fyllts utan att det blivit en rättvis fördelning markägarna emellan.

- Det har visat sig vara en icke-fråga. Kvarstår problemen kan man alltid skicka in en ny ansökan, säger Göran och delar med sig av fler erfarenheter.

- Det viktiga är att informera om vad som är på gång och tala om för alla inblandade att en gemensam skyddsjaktsansökan inte innebär något tvång. Var och en bestämmer över sin mark. De som vill vara med är med, möjligheten finns. Och vill man inte vara med, så är man inte det.

Prata förvaltningsstrategi med grannarna och jaga under ordinarie jakt

Diskutera gärna med grannar och kollegor för att samordna skyddsjakt. Men prata också förvaltningsstrategier med grannarna nu under ordinarie jakt, så är ni redan sampratade inför en eventuell gemensam strategisk skyddsjaktsansökan.

När ni ansöker, tänk på att yrka på rymliga förutsättningar redan från början så blir skyddsjakten mer effektiv. Det finns samordnat bättre möjlighet att ansöka för ett större antal djur med avlysningsjakt och tillstånd för rörlig belysning inom angivna fastigheter.

Den dramatiska ökningen av ansökningar är ett kvitto på obalans - nödvändigt att ta kontroll

Viltskador är i Södermanland den största begränsningen för produktion av livsmedel och skog. Ofta kan man som lantbrukare inte påverka viltstammarna under den ordinarie jakttiden, då viltet rör sig över fastighetsgränser och man kanske inte ens har viltslaget på sin mark under jakttiden. Utfodring under jaktsäsongen förstärker problemet ytterligare då det riskerar låsa fast vilt till vissa områden under vintern, som sedan under vegetationsperioden vandrar ut till angränsande fastigheter.

- Det är helt nödvändigt att ta kontroll över alla jaktbara viltarter och hitta strategier för samförvaltning så att det blir balans i hela landskapet. Då mår viltet bra och produktionen påverkas inte orimligt. Den dramatiska ökningen av skyddsjaktsbehov är ett kvitto på att viltförvaltningen inte är i balans, säger Elin Beckman i LRFs regionstyrelse.


LYSSNA: Intervju med Göran Bengtsson i P4 Sörmland 30 september

LÄS MER: LRFs handlingsplan för viltskador

LÄS MER om skyddsjakt på länsstyrelsens webbplats