Magnus Oscarsson och Kjell-Arne Ottosson, som båda sitter med i Miljö- och jordbruksutskottet för KD, träffade LRF på gården Berga i Husby-Oppunda mellan Nyköping och Flen. Där bedriver Elin Beckman i regionstyrelsen och hennes man Ulf Thunell dikoproduktion. Från LRF Södermanland deltog också Stefan Gustafsson, regionstyrelsen, och Anna Åman från regionkontoret.

Mötet startade i trädgården samtidigt som det bjöds på lokalproducerad korv. Därefter beskådades betad respektive obetad vall. Rundturen avslutades med att gästerna fick se flera hundra hjortar några kilometer bort. På den gården har man slutat producera livsmedel sedan länge och istället valt att använda åkermarken för att hålla stora hjortstammar.

- Det blir såklart en utmaning för oss, eftersom viltet inte bryr sig om gränser, säger Elin och berättar att de har delar av gården inhägnad. I inhägnaden ser de frodig och frisk vall, men utanför är vallen hårt betad och kommer ge betydligt sämre skörd och avkastning.

- Varje procents bortfall kostar mig en hundring per hektar, berättar Ulf.

Magnus Oscarsson, KD, om intrycken

- Det var ett väldigt intressant, men även skrämmande besök. Jag och min kollega fick se åkrar med vall som var helt eller näst intill helt avbetade. Det är en sådan mängd dovhjortar i detta område så att det nästan är omöjligt att bedriva jordbruk här. På den korta tiden vi var på plats såg vi minst 300 – 400 hjortar på åkrarna. Budskapet från jordbrukarna var kristallklart, om inget görs snart kommer det inte finnas några bönder kvar i det här området, säger Magnus Oscarsson.

Kjell-Arne jämförde med Norge där det finns ett brukningsansvar för att producera livsmedel. Både han och Magnus resonerade om att den i riksdagen tagna livsmedelsstrategin saknar verktyg, och att det som förevisades under dagen är ett tydligt tecken på att det behövs förändringar i vägledningar och rutiner från myndigheter. Arrendatorernas situation är besvärlig och de måste ha möjlighet att skydda sin gröda.

Hur mycket viltskador som kan tolereras i landet, hur dessa ska mätas och vilka kostnader och konsekvenser skadorna får diskuterades. Ytterst handlar det om både beredskap och hållbarhet. Det är inte rimligt att stor andel av en planerad skörd försvinner redan på fältet med de insatser som gjorts med sådd, gödning, arbetstimmar och maskintimmar. För att det ska bli förändringar krävs politiska påtryckningar och att både Naturvårdsverket och Jordbruksverket prioriterar upp frågan. När viltskadorna var uppe på tapeten kom också rovdjuren upp till diskussion, där LRF lyfte fram behoven av lägre trösklar för skyddsjakt och ökad trovärdighet i rovdjursförvaltningen.

Fler medskick kring myndighetsutövning

På temat myndighetsutövning skickade Elin Beckman och Stefan Gustafsson med ytterligare budskap.

Elin tog upp vikten av att tjänstemän tar ansvar för processer i miljötillsyn och att ärenden avslutas i rimlig tid. En avvägning behövs där livsmedelsproduktion har högre prioritet än enskilda personers anmälningar för olägenheter, som exempelvis att det kan bli mer flugor i närheten av djurstallar än om man bor i stan.

Stefan betonade att det för framtida kraftledningar är viktigt att de grävs ner, tekniken finns. Det är inte rimligt att enskilda markägare ska stå för intrång och olägenheter på bekostnad av vinstdrivande företag.

- En slutsats från mötet är att livsmedelsstrategin kan göra nytta i politisk styrning, men att verktygen måste implementeras i myndighetsutövningen, avslutar Anna Åman.