Allianspartierna har i dag i en motion argumenterat mot regeringens proposition med förslag om att regering och myndigheter ska kunna reglera viltutfodringens avarter.

LRF har i flera år arbetat för att de värsta avarterna när det gäller viltutfodring ska kunna motverkas med en enkel och tydlig reglering. LRF har därför välkomnat regeringens proposition med sådana förslag. Lagförslaget är ganska öppet skrivet, men det hade lätt kunnat justeras med villkor om att reglering bara får ske efter allvarlig skada i jord- eller skogsbruk.

Motionen är uppenbarligen skriven av partier som tycker att fritidsjakt och kommersiell försäljning av jakttillfällen är viktigare än jord- och skogsbruk i Sverige. Detta är märkligt med tanke på att samma partier ofta framhåller vikten av landsbygdsutveckling och att jord- och skogsbruk är viktiga för Sveriges ekonomiska utveckling och inte minst inhemsk produktion av mat, virke och energi.

I stället får man i motionen läsa att ”Viltutfodring är en viktig och självklar del av den svenska viltvården.” När blev den det? Snarare är det så att viltutfodring i modern tappning är en viktig del av förklaringen till överstora viltstammar som nu i delar av Sverige allvarligt skadar produktionen i jord- och skogsbruk. I motionen bekymrar sig skribenterna om att utebliven utfodring skulle medföra ” . . att viltstammarna blir svårare att kontrollera.”

Då har man inte fattat mycket av problemet. Vi har fått fyra viltutfodringspartier i och med denna motion. Är det det som Sveriges landsbygd, med jord- och skogsbruk som grund för företagandet, behöver? Nej, nu hoppade alliansen i helt fel tunna.

Helena Jonsson

Förbundsordförande, LRF