Börje och Elisabeth Wernersson i Borgholm
– Visst är det roligt att få medalj. Den är ett kvitto på att man har skött sig. Det är som en grand finale, när andra får guldklockor får vi medaljer, säger Börje Wernersson.

Börje har varit mjölkbonde i 30 år och driver gården på Öland tillsammans med sin fru Elisabeth. Här finns cirka 50–55 kor. De flesta är SRB och holstein, men det finns också tre jersey. En son jobbar på gården och så småningom kommer han att ta över, men kanske blir det annat än mjölkproduktion.
Bra mjölk ger bättre betalt och varje peng som tjänas är viktig när marginalerna är små. Kvalitetsmedvetandet har Börje med sig från start. För att lyckas gäller det att ha ett koöga och se när korna behöver extra omsorg.
– När man mjölkat på morgonen och sopat gångarna vill man att korna ska ligga och idissla, då vet man att de är nöjda och mår bra. Ett sätt att hålla korna friska och mjölken fin är att vara noggrann med foder och med hygienen i ladugården.

Johan och Marie Nikolausson, Fårbo
– Guldmedaljen har varit en sporre för oss i några år. Det är ju det bästa vi kan få som mjölkbönder, säger Johan Nikolausson.
Johan har djupa rötter i Värnamo by utanför Fårbo. Hans släkt har funnits här sedan 1600-talet och Johan är den tredje generationen Nikolausson på gården. Han och Marie har i dag 47 kor som mjölkas med stor noggrannhet två gånger varje dag.
– Kor tycker om rutiner så det är bra att hålla tiderna. Halv fyra varje morgon går vi ut till korna och börjar mjölkningen. Då hinner det gå tolv timmar till nästa gång och då är korna lagom redo igen.

Anders Åkesson, Fågelmara
– Tidigare sa jag alltid att när jag får guldmedaljen slutar jag, men det får jag nog ta tillbaka. Just nu trivs jag för bra, säger Anders Åkesson, ekologisk mjölkbonde med 40 kor i Olsäng utanför Fågelmara. 

Han är stolt över gården, den ekologiska produktionen och att djurens betande mular håller strandängarna öppna. Östra Blekinge lämpar sig för mjölkproduktion, säger han. Därför var det tråkigt när höfterna började krångla 2003 och det var osäkert om han skulle kunna fortsätta. Men han lyckades hitta bra personal att anställa och det har gett jobbet en nytändning.
– Nu är jag 72 år och jag tror aldrig att jobbet har varit så roligt. Sofia Hidling som har varit här i 14 år har tagit ett stort ansvar för mjölkningen och på senare år har vi fått hjälp av Stefan Nilsson. Även min familj har en stor del i guldmedaljen. De har stöttat mig och låtit mig lägga så många timmar i ladugården, säger Anders.