I gassande sol hade jag nöjet att möta företrädare för våra åtta riksdagspartier för samtal och debatt om mat, lantbruk, landsbygd och företagande under Mat i världsarvet. Jag fick några insikter under dagen.

För det första: Intresset och engagemanget för våra frågor är mycket stort över hela linjen. Det ska vi använda oss av för att
påverka beslut och initiativ från politikerna.

För det andra: Kunskapen om livsmedelsproduktion och företagande är ytterst olika. I till exempel Mörbylånga varierade det från verksam jordbrukare till tämligen basala kunskaper om jordbruk. Det ställer stora krav på LRF när vi möter den variationen. Det ska vara intressant och givande för dem som kan mycket, samtidigt kan vi inte nörda ner oss för då tappar vi den som inte är så insatt.

Sammansätningen i de olika politiska församlingarna efter valet får styra men vi måste jobba på olika sätt beroende
på kunskapsnivå hos dem vi möter. Även bredden när det gäller den ideologiska synen på jordbruk, livsmedelsförsörjning och konkurrenskraft är enormt stor och vi måste ha olika tilltal till olika partier.

För det tredje: Vi kan inte förvänta oss att politikerna på egen
hand hittar lösningar på våra problem. Vi måste vara tydliga
med vilka förändringar i lagstiftning och annat vi vill se.

Under fredagen i Mörbylånga fick vi ofta frågan: Och hur vill
LRF att det ska vara? Då har vi ett guldläge – att beskriva hur vi vill att konkurrenskraften ska förbättras, hur myndigheternas arbete måste utvecklas och vilka styrmedel vi vill ha för en
framgångsrik omställning till det biobaserade samhället.
Vi är redo!