Gröna ekollon är giftigast

På hösten när ekollonen är bruna och mogna är de mindre giftiga än när de är gröna. Även ekbladen är giftiga och liksom ekollonen mest giftiga på våren eftersom innehållet av det giftiga tanninet är som högst i både blad och ollon då.

Vid höststormar kan dock stora mängder omogna ekollon blåsa ner, likaså kan djuren bli mer benägna att äta ekollon om betet är slut. Därför är det ändå vanligast att  ekollonförgiftning uppträder på hösten.

Djuren kan vänja sig

Djuren kan vänjas vid ekollon (en låg dos). Det här kan ses som en förklaring till varför nötkreatur och får i vissa besättningar verkar klara att äta ekollon bättre än andra. Känslighet för tanniner varierar också bland olika djurslag; grisar och getter är mindre känsliga för tanniner än vad nötkreatur och får generellt är.

Symptom 

Vanliga symptom på förgiftning kan vara:

  • mörk och hård träck, senare blodig diarré
  • kolik (smärtor från magen)
  • mörkfärgad urin
  • bleka slemhinnor
  • ödem (svullnad)
  • oregelbunden svag puls
  • svaghet
  • andnöd
  • sår i munslemhinnan och matleda
  • skador på njurar och lever

Upptäcker du någon eller några av dessa tecken och symptom hos dina djur bör du så klart kontalta din veterinär.

Ett studentarbete om ek och dess giftiga effekter finns att läsa på SLU.se

Källa: Gård & Djurhälsan