”Det som inte dödar en, det stärker en” är ett talesätt som används ofta i de mest skiljande sammanhang, och ibland kanske på ett slarvigt sätt utan större eftertanke.

Men torkan under sommaren 2018 (den varmaste på 260 år) dödade verkligen tillväxten på vallarna och spannmålsfälten. I vissa områden i en begränsad omfattning, i andra områden blev skörden halverad eller ännu mindre.

Det som inte har dödats är dock grisföretagarens vilja att hantera situationen på ett så konstruktivt sätt som möjligt. Det har handlat om att verkligen ta tillvara all halm som gått att bärga, även från fält som normalt inte bärgas. Det handlar om att anpassa foderrecept och utfodringsstrategier till en mindre spannmålsvolym under det kommande året.

Det handlar också om att skapa en känsla av kontroll på ekonomin, genom att räkna på värsta och bästa scenario. Man fastnar inte i känslan av att ”allting skiter sig” utan man säkrar likviditeten genom att göra en likviditetsbudget och en handlingsplan.

Ingen grisföretagare är intresserad av att betraktas som ett offer. Vädrets växlingar hör så att säga till spelet, även om vädersituationen blivit extrem i år. Men foderpriser som ökar med 1 kr per kg och halmpriser som mer än fördubblas ger verkligen avtryck, det handlar om kostnadsökningar på 4-5 kr per kg slaktad vikt. Ökade produktionskostnader måste mötas med ett högre avräkningspris och det är genom ett högre pris för köttbiten hos konsumenten som denna ekvation måste lösas. Vilket till exempel skulle motsvara ett högre pris på kotletten på cirka 1,50 kr.

Det här är ingen högre matematik, konsumenten har stor förståelse för att högre produktionskostnader måste kompenseras med ett högre pris i butik. Utmaningen är att prishöjningarna ska gå hela vägen tillbaka till primärproducenten.

Ingvar Erilksson
Produktions- och ekonomirådgivare,
Gård & Djurhälsan