Jag har spanat in i kristallkulan för 2019. Vi får se hur rätt eller fel det blir…

Riksdagsvalet har omsatts i en regering efter mycket förhandlande och jag tror att detta förhandlande mellan partierna kommer att vara ständigt återkommande. Kommer det att lyckas? Ja, jag tror att vill man så kan man— så enkelt kan svaret vara.

Torkan 2018 kommer att göra avtryck under flera år framåt. Vi kommer förmodligen se de tidigaste betessläppen någonsin och på en del arealer en ovanligt tidig förstaskörd.

Vattensituationen ser inte så ljus ut. Det har kommit för lite nederbörd under hösten och i början av vintern och det blir än viktigare att behålla vattnet i landskapet. Det finns EU-medel att söka för sådana åtgärder – se till att nyttja den möjligheten!

I maj stundar ett EU val som är betydelsefullt för oss i de gröna näringarna. Det är viktigt att de representanter vi väljer ser på EU ur ett större perspektiv. Bryssel behöver inte lägga sig i alla frågor utan vi måste också fatta beslut och stå för dessa på en nationell nivå. CAP kommer också att debatteras mycket under det kommande året. Där är det viktigt att vi även fortsättningsvis får möjlighet att bedriva skog och lantbruk i hela landet.

I övrigt är det viltfrågorna som ökar mest. Från LRF:s sida säger vi att det är en ägarfråga, d.v.s. det är den som äger marken som måste få ett större inflytande över hur jakten ska bedrivas. Vi måste skapa en samsyn mellan jägare och markägare om vad som är en viltstam i balans.

Det här är mina tankar om 2019, som vi hoppas blir ett toppenår!