I dag bedrivs det jakt på i stort sett alla fastigheter. Undersökningar visar att drygt en tredjedel jagar på egen mark, och utöver det har 50 procent avtal på annans mark. Resten jagar som gäster eller har ”fått lov att jaga” hos någon. Om man ska ägna sig åt skyddsjakt på vildsvin är det oftast utifrån det som kallas ”skyddsjakt på enskilds initiativ”.

Den som har rätt att bedriva skyddsjakt på åkermark på eget initiativ, är jakträttshavaren. Är jakten upplåten till någon annan har varken markägaren eller lantbrukaren rätten att skyddsjaga. Jämför det med att hyra ut en lägenhet – man kan inte hyra ut en lägenhet som man redan hyrt ut.

Kanske borde hjälpen riktas till oss jägare? Jag hör ofta att ”vi jagar så mycket vi hinner och ingen kan vaka fler nätter”. Det är även min personliga erfarenhet. Kanske måste vi inse att en del av oss jägare har tagit oss vatten över huvudet och inte lever upp till åtagandet att ha bedrivit en jakt med hänsyn till allmänna och enskilda intressen, och faktiskt börja ta hjälp. Svenska Jägareförbundet har visat att det finns många jägare som ställer upp och vill jaga mer. Så du som är jakträttshavare, släpp på prestigen och ta hjälp.

Plocka in en ny jaktmedlem i laget och ta emot den gratis hjälp som finns att få.

Ulf Rosander, projektledare Viltstammar i balans 2.0