Första stoppet var på en ”viltdemogård” i Lindhult, precis på gränsen mellan Kronobergs och Jönköpings län. Paret Jörgen och Solveig Björnberg hälsade välkomna i duggregnet och berättade om sin gård. Sedan 2010 driver de en demonstrationsskogsgård tillsammans med Södra med syfte att visa på hur viltbetet från älg och rådjur ser ut i verkligheten.

Tre olika hägn

Tallplantorna i demorutorna sattes alla 2011, men såg väldigt olika ut. I det första hägnet på höger sida som var 25 x 25 meter och ca 3 meter högt och bestod av viltstängsel ända ner till marken, stod tallarna täta. Även de lövträd (RASE = Rönn, Asp, Sälg och Ek) som är så populära bland viltet fanns kvar i stora mängder.IMG_2084.JPG

I det andra hägnet mitt över stigen på den vänstra sidan så hade de stängslat in en lika stor yta 25 x 25 meter men här hade de låtit stängslet börja 60 cm över marken för att se hur viltbetet ser ut om bara småviltet kommer in. I det här hägnet stod tallarna nästan lika fina, förutom att det var uppätet från botten och uppåt och all RASE var borta i stort sett.

Det tredje hägnet bestod enbart av fyra stycken orangefärgade stolpar som var ca tre meter höga. Men mellan dessa stolpar fanns inget viltstängsel alls, utan här hade viltet fått äta fritt över hela ytan. Man hade satt gula snitslar på de tallar som var planterade 2011 och av dem fanns det inte många kvar alls och letade man efter RASE så fick man leta länge för det fanns inget alls.

IMG_2088.JPG

Varför en viltdemogård?

Men varför vill man visa hur mycket älgarna äter? Jo, det finns lite olika syn på hur man ska hålla viltstammarna i balans och hur mycket älg och annat vilt som ska få finnas i skogarna. Skogsägarna, de som äger marken, livnär sig på skogen och tycker att ca sju av tio nya tallplantor som de planterar ska kunna växa och bli stora träd, men som det ser ut i dag så är det bara 3,7 tallar av 10 som klarar sig i Kronoberg och 5 av 10 tallar i Jönköpings län. Jägarna å sin sida värnar om älgstammarnas bestånd och jaktmöjligheter. För att hitta samförstånd arbetas det på många plan, och viltdemogården ger fakta på bordet på ett enkelt och pedagogiskt sätt.

Jag har världens roligaste jobb

Under lunchen fick Anna Karin en fortsatt presentation av LRF Jönköping & Sydosts verksamhet och efter det en välsmakande måltid från Asa Herrgård där allt i stort sett var producerat på gården, till och med underläggen kom från träden på deras ägor. Anna Karin tog sen till orda och berättade hur det såg ut i huvudet på henne, som hon uttryckte det: - Vad är det här för djur? Hur ser det ut och hur funkar det? Vad hon då syftade på var LRF och hennes egen resa till att lära känna organisationen. Hon var mycket imponerad av det engagemang, höga kunskapsnivå och medlemsfokus som hon fann i LRF Jönköping & Sydost.

- Ni säger att det är ni som har världens bästa jobb, men det är ju jag, skrattar hon.

På frågan om hon trodde att hennes politiska bakgrund var bra för uppdraget så svarade hon att:

- Det gör väl inte ont att veta hur politiska beslut tas och vad man behöver göra för att bli hörd, svarade Anna Karin.

40 arrendegårdar

Det andra stoppet var på mjölk- och köttgården Kyrkotorp i Ormesberga, också det i Småland. Familjen Eriksson hälsade välkomna och berättade att Kyrkotorp drivs av familjen och deras tre barn. I ”redig” Småländsk anda så har de byggt upp sin gård i etapper sedan 50 år tillbaka.

Från början bestod gården av femtio hektar men nu har de fyrtio arrendegårdar och en total areal på 295 hektar som ligger inom en radie på en och en halv mil, så det blir lite att köra med både djur, skördar och gödsel. De har idag ca 490 djur varav 140 mjölkkor och resten sinkor, kalvar och tjurar som de föder upp till slakt. Just nu håller de på att bygga tre nya plansilos för att förvara ensilaget, på så sätt behöver de inte plasta balarna. Dessutom bygger de ett nytt tjurstall så att de ska få lite mer plats och lugn och ro till djuren.

Och vildsvinen…..

- Om man skulle ta bort problemet med vildsvinen och en del myndighetskrångel, så skulle det bara finnas möjligheter, säger Evald Eriksson på Kyrkotorp.

Ja, vildsvinen är verkligen ett problem på gården. Under de 10 senaste åren så har de förlorat 200 000 kronor per år med de skador som vildsvinen gör. Familjen har anpassat de grödor som de sår för att det inte ska vara så smakligt för grisarna. Havre, bönor och ärtor finns inte längre, nu är det mest korn. 

Vildsvinsstammen ökar, men ingen vet säkert hur många som finns. Naturvårdsverket uppskattar antalet till runt 300 000. De finns främst i de södra delarna av landet upp till Dalälven, men förekommer också i mindre populationer på andra ställen.

Som grund för uppskattningen av antalet används data från olika håll. Dels rapporter om antalet skjutna vildsvin, dels antalet trikinprov och dels antalet rapporterade trafikolyckor med vildsvin inblandade.
Men alla är överens om att vildsvinen ökar i antal.

LRF uppskattar (baserat på Sveriges lantbruksuniversitets beräkningar) jordbrukets kostnader för skador orsakade av vildsvinen till cirka 1,1 miljard kronor per år. Det kan jämföras med det nettoförädlingsvärde som jordbruket genererar på mellan 5 och 7 miljarder kronor per år.

Graf Vildsvin.png

Källa: Naturvårdsverket

Resan hem gick genom ett regnigt Småland och vid Småland Airport tackade Anna Karin för sig och reste tillbaka till Stockholm. Vi önskar Anna Karin stort lycka till med uppdraget att skapa framtidstro för Sveriges Bönder! Vi är på!