Samtidigt som penningmarknaden svajar i Europa och grekerna bara får ta ut 60 euro per dag lägger Skatteverket i Sverige arbete på att jävlas med entreprenörer som vill bedriva verksamhet där det inte finns el eller mobiltäckning. Tin Gumuns som driver Karl Tövåsens fäbod i Vikarbyn sysselsätter bra med folk under sommarn. Skapar ett liv åt sig själv och sin familj med 15 hektar åker och 10 kor. Hon och hennes verksamhet är sinnebilden av entreprenörskap, svensk sommar, tradition och fantastiskt mathantverk. Om inte det går att bedriva, därför att staten inte tar ansvar för infrastrukturen längre men kräver att alla verksamheter ska bedrivas med hjälp av teknik som marknaden tillhandahåller på vissa platser, ja då behövs det inte bara livsmedelsstrategier.

Vi reste på bröllopsresa till Samos för femton år sedan. Vinet på tavernan var fantastiskt. Vi packade flera flaskor i sockar och insvepta i handdukar när vi for hem. Väl hemma smakade det inget vidare ärligt talat. Kanske är det grekernas dilemma, Grekland upplevs bäst i Grekland. Vi åker dit och upplever och konsumerar där. Produkterna har ett extra värde i sin miljö. Som med Tin Gumuns smör. Det smakar bäst uppe på Karl Tövåsens fäbod.

Hur ska Tin kunna ta betalt för sina grejer på ett sätt som svenska byråkrater blir nöjda med? Vad kan Grekerna sälja där pengarna bor på vintern? Hur kan Värmland bli Grekland och fäbod och en plats dit folk åker för att lämna pengar till bonden? Vet inte, men i helgen är det Gravarundan och tidigare i veckan var det mycket mat i Kristinehamn när Ostindiefararen Götheborg besökte staden. Märkligt att det gick att bedriva handel med Kina på 1700-talet utan el och mobiltäckning, men att det inte ska gå idag i Sverige trots att kunderna kommer till leverantören och vill handla.

Mer ett nystan av tankar än en röd tråd, men så är väl det mesta sommarpratet. Trevlig sommar!

Patrik Ohlsson, ordförande LRF Värmland