Publicerad: 18 aug 2015, Dagens samhälle

http://www.dagenssamhalle.se/debatt/statligt-sanktionerade-tragedier-17448

Sedan staten
ändrat sin syn på den småskaliga vattenkraften angrips den nu från flera håll. Från att vara en viktig resurs, tycks den numer anses vara en av vår tids stora miljöproblem. Det är en enögd och historielös hetsjakt som kommer sätta många människor i en ohållbar ekonomisk knipa.

Det finns runt 2 000 små vattenkraftverk i vårt land och de byggdes för att förse samhället med kraft och energi. Kvarnar, sågverk, hyttor och smedjor lade grunden för den välfärd vi idag lever av och i flera hundra år har de producerat grön energi och bidragit till landsbygdens utveckling. Fördämningarna har också fått en allt viktigare funktion för att motverka översvämningar.

Men nu har staten ändrat uppfattning om vattenkraften. Länsstyrelserna driver en intensiv granskning av verksamheterna och budskapet till de som fångas in i nätet är enkelt: Din verksamhet är olaglig, du måste söka nytt tillstånd. Om tillstånd ges, så får du göra omfattande miljöåtgärder och om du inte vill det, så får du söka tillstånd för att riva anläggningen. Oavsett vägval så väntar kostnader i mångmiljonklassen. I Värmland har en handfull anläggningar redan drabbats, men ett 40-tal står på tur.

Vanliga människor, småföretagare, landsbygdsbor sitter fast i en rävsax och drabbas av kostnader som är mångdubbelt större än vad verksamheten omsätter. De är oroliga inför att förlora hus och hem och därtill orsaka stora miljöskador i sina bygder. Det här är ett helt orimligt sätt att hantera människor på i en rättsstat. 

Vi kan heller inte se att de miljömässiga nyttorna är så stora att de motiverar dessa kraftfulla åtgärder.

Den miljöpåverkan som vattenkraften ger, har månghundraåriga rötter och ekosystemen i vattendragen har anpassat sig till anläggningarna. Hur kommer en storskalig utrivning påverka arterna på land och i vattnet? Vem tar hand om de ökande vattenmassor som kommer med ett förändrat klimat? Och vad säger de boende på landsbygden som får vattenspeglar ersatta med diken och gyttjepölar? 

Vi ser den småskaliga vattenkraften som en resurs. Det är en utsläppsfri elproduktion som är utspridd över landet och som bidrar till företagandet på landsbygden. De miljökrav som ska ställas måste vägas mot andra intressen, de måste vara rimliga. Om samhället anser att detta ska vara ett prioriterat miljömål, då måste också staten anslå medel till åtgärderna, inte dumpa hela bördan hos de enskilda. 

De fall som visats upp i media är bara toppen på ett isberg och när vi ser hur regelverket används så är det uppenbart att vi måste stanna upp och tänka till. LRF vill ha ett mer konstruktivt handlande och föreslår följande:

  • Ta fram en strategi för miljöanpassningen av den småskaliga vattenkraften med en rimlig ambitionsnivå.
  • Ta en timeout i arbetet med att dela ut förelägganden om tillståndsprövning i väntan på att denna strategi är gjord.
  • Ta fram ett enklare och mer kostnadseffektivt sätt att tillståndspröva anläggningarna.
  • Låt inte de enskilda människorna stå ensamma med kostnaden. Om detta är ett prioriterat miljömål, så ska pengar också anslås från samhället.

Vi vill också ha en bättre dialog mellan verksamhetsutövare och myndigheter. Då kan vi maximera miljönyttan samtidigt som vi ökar produktionen av grön el från landsbygden.