Begreppet existensminimum används ibland i samhällsdebatten. Maten, livets nödtorft, måste vara billig för att de som lever på små resurser ska klara sig. Det är i politikens intresse att maten gått från att för bara några decennier sedan utgöra en tredjedel av familjens disponibla inkomst till som idag ca en tiondel.

Under samma period har svensk produktion gått från att nära nog kunna förse Sveriges befolkning med mat till att hälften nu är importerat.

Vi har pressat priser med ökad konkurrens från varor producerade med metoder som är förbjudna här i landet för att möta efterfrågan från de som lever nära existensminimum. Samtidigt har vi lagt på regler och kostnader på det som produceras här i landet för allt som produceras här. Somligt är lag och myndighetskrav, annat är självpåtagna kostnader i form av branschpolicys och certifieringar.

All mjölk ska gå att göra ost av trotts att en mindre del används till det. Dieselskatten är 4 kronor högre för den svenske mjölkbonden än för den danske. Allt foder till mjölkkor ska vara GMO-fritt i Sverige, det skiter man i i Danmark. Alla kor ska gå på bete i Sverige. I Danmark går det att ta extra betalt för mjölk från kor som går på bete.

Vi har byggt in nära nog alla svenska konsumenter och politikers önskemål som kostnadsmassa för all produktion. Alla konsumenter har inte resurser eller vilja att betala för alla andra konsumenters preferenser. Sveriges bönder förväntas producera mat till priser alla har råd att betala men till sammantagna kostnader som ingen har efterfrågat. Det som är standard går det inte att ta extra betalt för och det går heller inte betala ersättning för via jordbrukspolitik. Kostnader utan intäkter. Mervärde för konsumenter och politiker men merkostnader för bonden.

Betalning för att tillfredsställa existensminimum men till kostnader för preferensmaximum.

Flera av mina skrivkunniga bekanta är på samma tema denna vecka. Jag föreslår att ni läser dem om ni tycker min inledning är intressant. I länkarna nedan skriver Martin om de många adderade kostnaderna, att det är de som sammantaget gör det omöjligt för svenskt lantbruk att konkurrera. Han skriver också om hur vi lurat oss själva med begreppet mervärde. Annika skriver att det inte går att vänta längre med att göra nånting åt det. Stefan skriver att mycket av det som behöver göras inte ens kostar något att åtgärda.

Blogg Bonde på riktigt, Martin Moraeus – Mjölkkrisens första tillägg >>

Krönika Jordbruksaktuellt “Vi kan inte vänta” - Annika Bergman >>

Ledare Jordbruksaktuellt ” Inte ens det som är gratis …” - Stefan Ljungdahl >>

 Patrik Ohlsson, ordförande LRF Värmland