Säkert är det fel citerat, jag vet inte vem som sa det och ibland känns det kanske som en floskel. Det är lätt att bli överväldigad av dåliga nyheter och att dras med i en negativ suggestion. Det är mycket tråkigt som händer i världen. Media göds av dåliga nyheter och matar oss med det. Det är lätt att tro att det är så det är. Professor Hans Rosling ger en annan bild av krig och svält och flickor i skolan än den vi serveras av tv och tidningar. Vi skulle behöva fler som talar om för dystopiska reportrar i TV att ”du har fel och jag har rätt”. Se gärna nio minuter hopp och brilliant mythbusting kring tillståndet i världen här >>

Lantbruket och våra media, säkert även jag, är också fokuserade på det negativa. Mjölkkris och jordbrukspolitik, måndagar, mygg och mjäll … Kanske handlar det om att det är det som behöver förändras som behöver berättas. Vi behöver dock andra berättelser också. Bevis på att ”glädje finnes”.

Förra fredagen tyckte hustrun att jag var omotiverat munter. Jag blev tvungen berätta om Lennart.

Han ringde på eftermiddagen och bad om min välsignelse att skicka mejl till de förtroendevalda i LRF Värmland som han hittade på vår hemsida. Han hade redan lagt brev i 94 brevlådor i sin egen bygd.

Under några år hade han från sitt köksfönster på kullen ovanför sjön sett sin bygd förändras sedan en ny familj flyttat in. Marker öppnas upp. Djur betar tidigare igenväxta hagar. Byggnader rustas. Det lyser. Liv.

Så är olyckan framme. Det nya lagårdsbygget hos grannarna brinner. Likt professor Balthazar vankar Lennart av och an och funderar, och funderar, och funderar. Plötsligt kommer han på det. Orsaken till branden innebär en hög självrisk. En rejäl ansträngning för den unga lantbrukarfamiljen. Lennart tar initiativ till en insamling för att hjälpa till med självrisken. Flygblad, mejl till den olycksdrabbades kollegor, mm, mm. Det nystartade kontot hos den lokala Sparbanken växer för varje dag.

Jag tycker det är en god anledning att känna glädje en fredag. Och hopp om mänskligheten. Frun tyckte också det. Så även LRF Värmlands styrelse. Därför besökte jag igår Åsen i Skog, Brunskog. Där bor Jonas och Sandra. Från köksfönstret ser man Lennarts hus och Jonas och Sandras djur som håller Lennarts mark öppen på andra sidan sjön. Vi tittade på det snabbt omstartade bygget. Det kommer att vara klart när djuren behöver komma in. Jonas uttryckte mycket beröm till försäkringsbolaget och byggfirman.

Vi gick in i köket tillsamman, Jonas, Lennart och jag. In till Sandra och lilla Freja. I min påse hade jag den hittills mest självklara LRF Värmlands tårtan med vidhängande diplom.

Motiveringen löd:

En levande landsbygd i Takene och Skog / Lennart Larsson. För bevis på en bygds väl fungerande sociala infrastruktur och solidaritet, och för dess uppskattning och stöd till sin bonde. Den bonde som bygden förstår är en viktig motor och som man känner alltid är ett stöd för sin bygd. Bygden behöver bonden. Människor behöver människor.

Vi var lite rörda över vars och ens positiva insatser i några sekunder. Sen åt vi tårta och lyssnade på skrönor från Takene och Skog förmedlade av en 08:a som är mer Värmlänning än de flesta. Snacka om lyckad integration.

Kanske finns det nåt att lära? Se till att de som kommer hit har möjlighet att utveckla sina egna förutsättningar. Din bygd har alla chanser att bli rikare. Bjud på tårta. Prata med varandra en stund.

Patrik Ohlsson
Ordförande LRF Värmland

Läs även "När olyckan är framme i den levande landsbygden - Nu hjälps vi åt!" >>