Motioner och regionstämman i mars och sedan förbundsstämman är vår viktigast demokratiska struktur. Stora och avgörande frågor behöver skötas om in en sådan struktur.

Det är också en arena för att berätta om vad som gjorts under året och vilka framgångar och motgångar som påverkat oss. Några timmar en kväll i månadsskiftet januari/februari räcker såklart inte för att vara sig berätta om LRF året eller för att prata om det som ska komma.

De flesta fredagar kommer Land i brevlådan, och LRF Värmlands veckobrev. Där berättar vi om det som rör sig i huvudet på förtroendevalda, aktualiteter i vårt arbete och evenemang i bygderna. Medlemmar och andra skriver insändare och debattartiklar. Artiklar som också nås av många utanför medlemsleden. Viktiga kommunikationsmedel.

Detta är också otillräckligt. Många gånger hör vi att LRF gör inget, eller det kommuniceras inte ut till medlemmen det som faktiskt görs.

Vi har personal och förtroendevalda som lägger mycket tid och kraft på att snabbt kommunicera via sociala medier. Facebook och Twitter. Dygnet runt. 365 dagar om året. Flödet är enormt. Man konkurrerar om uppmärksamheten med kattklipp och en farbror som kan sjunga My Way baklänges i falsett.

Att nå ut med information är inte problemet. Det svåra är att nå in. Att få den man vill ska läsa och ta del att faktiskt ta in och förstå.

Enkla budskap och myter är enklare att formulera i en kort rubrik eller text än komplexa sammanhang och skeenden. LRF har hög ambition att vara vederhäftiga och korrekta. Det är viktigt för att ha det förtroende som krävs i kommunikation med politik och myndigheter. Trovärdiga och pålitliga.

I värsta fall leder det också till lite ängslighet och självcensur. Att våra formuleringar är avvägda och inte svider i skinnet. Att det inte märks eller hörs när vi hundra gånger berättar att vi redan i maj gjorde klart för departement och myndigheter att det inte är acceptabelt att lantbrukarna inte får betalt i rätt tid för att de inte får ordning på sina utbetalningssystem. Kanske för att vi berättar på ett sätt som inte når in för att det inte svider. Kanske för att det inte svider när vi berättar utan först när pengarna inte kommer. Kanske att det inte heller svider hos myndigheten och politiken förrän det svider hos bonden.

Vårt arbete med vattendirektivet är ett fantastiskt undantag.

Kommunikation är svårt. Inte att nå ut. Det finns det oändliga möjligheter till. Men att nå in. Att höras, märkas och beröra och sedan bli ihågkommen få vederbörlig uppskattning och resultat.

Hur vi ska bli bättre på det är ett viktigt fokus just nu i hela LRF.

Patrik Ohlsson
Ordförande LRF Värmland

PS. Diskussionerna börjar ta fart på den nya Facebookgruppen för medlemmar  "Vi är LRF". Kom med och följ och skapa debatt om LRF och om de frågor vi bör och redan jobbar med.