Epokgörande, är inte det att ta i lite? Inte enligt mitt förmenande.

Att samtliga partier i riksdagen kommit överens om de viktigaste målen för en ny och positiv utveckling för Sveriges landsbygder är ett radikalt brott mot tidigare decenniers avsaknad av vilja och politik. Urbaniseringen är ingen naturlag eller gudomlighet att ge offergåvor till eller kuvas av. Med vilja och politik kan en annan riktning pekas ut. Ruralisering. Det kommer att behövas mer folk på landsbygden när vi går bort från fossilekonomin, till en biobaserad ekonomi. En långsiktig politik som skapar förutsättningar för det är avgörande för hela landets välstånd.

Den nationella livsmedelsstrategin har varit förväntad sedan snart halv annat år. Det var nästan så att vi började misströsta. Hur svårt kan det vara? September 2015. Nähä!? Lucia 2015. Feb 2016. Före sommarn. Direkt efter sommarn. Nähä, nähä, nähä, nähä, nähä? Så äntligen måndag 16 januari 2017 presenteras en överenskommelse med fyra punkter på ett papper. Var det detta som tog nästan två år att förhandla??? Såklart inte. Bakom finns mycket material och det kommer att finnas långt mycket mer senare.

Vad är det då som är epokgörande med detta? Jo; senast politiken i Sverige tyckte till nåt om utvecklingen för lantbruk och livsmedelsproduktion i det här landet var 1989. Det man sa då har sedan präglat den kultur som branscher, politiker och myndigheter levt under. Det man sa för snart 30 år sedan var; ”Livsmedel … det ska vi nog inte hålla på med i det här landet, mat finns det ju i affären. Om du inte lägger ner och planterar nåt annat än mat och sen får dålig lönsamhet på din gård så får du ta mig tusan skylla dig själv.” Att det funnits bönder och livsmedelsföretagare och tjänstemän i myndigheter och politiker som envist delat engagemanget för svensk livsmedelsproduktion har gjort att vi trots allt fortfarande producerar hälften av den mat som äts i landet. Rent krasst borde avsevärt mer mark ha planterats med hybridasp och gran under dessa trettio år.

Nu svänger riksdagen 180 grader. Kedjan från jord till bord med svensk mat ska stärkas och växa med lönsamhet. Det kommer innebära nya regleringsbrev till myndigheter. Nya sätt att formulera regelverk. Så kallat ”ändamålsenliga” skatter. Stärkt konkurrenskraft ska genomsyra allt. Helt enkelt en ny kultur i förvaltningen. Culture eats strategies for breakfast, heter det på engelska. Kultur äter strategier till frukost. Ett papper med några nya formuleringar är inte mycket värda förrän de får inverkan på hur man verkligen jobbar. Det är i verkstan det verkligen händer.

Väntan på både landsbygdskommitténs förslag och den nationella livsmedelsstrategin har varit lång. Kanske har det varit en bra väntan. Förväntan. Det finns nu en uppdämd beredskap hos alla att få sätta igång med utveckling och förverkligande av den potential som finns för fantastiskt matföretagande och landsbygdsutveckling. Kulturförändringen har redan påbörjats. En dynamo av utvecklingskraft har laddats.

Trots fantastiska förutsättningar för produktion och en växande marknad för våra produkter har framtidstron under många år sjunkit hos lantbrukarna. Orsaken har ofta angetts vara systemet, krånglet, reglerna, det bristande stödet från politik och myndigheter, ja rent av en känsla av att vara motarbetad. Nu vänder det. Det måste vi förvänta oss. Det måste ske, annars kommer inte politikerna få det de hoppas på. Nu finns anledning till framtidstro. Jag kallar det för epokgörande.

Patrik Ohlsson
Ordförande LRF Värmland, 057032242@telia.com

Mål för livsmedelsstrategin fram till 2030 >>