Är det aktivism och aktivistiska tjänstemän med egna agendor som ska forma landet? Eller är det en politik som lyssnar och skapar förutsättningar? Patrik Ohlsson tog upp stora framtidsfrågor i sitt tal på årets stämma.

Patrik Ohlsson, ordförande i LRF Värmland, inledde sitt tal till stämman i Värmland med en allmän reflektion över situationen i samhället.
– Det är valår och debatten präglas av extrema uppfattningar. Hat, hot och övergrepp dominerar media, och sätter tonen för samtalet i sociala medier. Jag tycker inte om det. Jag menar att det är ett hot mot det Sverige jag vill leva i, säger Patrik Ohlsson.

– Jag är en medelålders vit man. Redan efter att ha konstaterat detta borde jag väl begripa att jag ska hålla käften. Det räcker dock inte. Jag bor i ett stort hus, har flera bilar som går på diesel, och jag tycker om att resa långt. Jag äter kött, och tycker det finns för många vargar i Värmland.
– Det är väl få människor i världen som är så avskyvärda som jag, säger Patrik Ohlsson retoriskt.

– Min gård, på taigans södra kant, är inte bördig nog att producera mat till en betalande marknad om jag inte har djur. Min skog skapar förutsättningar för det svenska välståndet. Den kan bidra till en utveckling bort från beroendet av ändliga fossila resurser, som påverkar klimatet och skadar miljön.
– Jag är i själva verket en hjälte.

Sedan kommer Patrik Ohlsson in på rollen som lobbyist och vem man lyssnar på i samhället.
– Jag påverkar inte genom hot, hat och övergrepp som ger publicitet. Istället skriver jag debattartiklar, bjuder in till möten och samtal, deltar i debatter och för ett lågmält samtal med respekt för de olika roller vi har som företrädare för organisationer, politik eller myndigheter.
– Det är det jag tror på, säger Patrik Ohlsson.
– Det är så jag vill att en demokrati ska fungera. Hårt och trovärdigt arbete. Liksom i företagandet. Inte snabba klipp och kickar utan långsiktigt gnetande värdeskapande. Små steg i rätt riktning varje dag.
– Det är tålamodskrävande.

– Jag är företagare också, säger Patrik Ohlsson och räknar upp en del av allt det han gör.
– Förutom allt detta så är jag trött. Men inte bitter.
– Jag är trött på alla tyckare som i sina små inskränkta stuprör och bubblor med begränsade begrepp om hur allt hänger ihop, tar sig friheten att med misantropisk syn på etik och moral ha synpunkter på hur jag ska driva mitt företag, och hur jag ska bli en bättre människa, eller kanske allra helst försvinna.
– När dessa små människor ges utrymme i media, då är det nära att också jag blir aktivist.
 Jag blir dock inte aktivist. Jag är lobbyist, även det förhatligt såklart.
– Jag tror att det sätt jag bedriver påverkansarbete är det enda trovärdiga och hållbara i en demokrati.

Det är tröttande när aktivism upphöjs till det nya sättet att bedriva förändringsarbete. När den som skriker högst just nu, är den som sätter tonen. Resultatet blir pöbelvälde.
– Är det aktivism eller lobbyism som skapar det hållbara samhället, undrar Patrik Ohlsson retoriskt.
– Är det en högljudd mobb som skanderar från läktarna när de inte sitter inspärrade för rättsövergrepp och ofredande, och aktivistiska tjänstemän med egna agendor i förvaltningar som ska forma landet.
– Eller är det hårt arbetande och resonerande människor, som med eget arbete sätter mat på borden och skapar förutsättningar för skatteintäkter.
– Vem borde hålla käften? Är det jag och mina kollegor?

Patrik Ohlsson visar en bild, en gigantisk världskarta där stora delar av världen är färgad med rött. Det är områden där livsmedelsproduktionen kommer att minska med mer än 50 procent på grund av klimatpåverkan.
Stora delar av Afrika, Asien och Australien. Liksom stora områden i Nord- och Sydamerika, kommer att drabbas av minskad jordbruksproduktion på mellan 15 och 50 procent till 2080.
I Skandinavien däremot förväntas förutsättningarna för produktion öka till följd av klimatförändringar. Men vad gör vi?

– I Värmland har nära hälften av jordbruksmarken planterats med skog de senaste 80 åren. På grund av dålig lönsamhet.
– Hälften av maten är importerad samtidigt som hundratusentals hektar ligger för fäfot, säger Patrik Ohlsson.

Gräs som idag ruttnar borde istället via djur bli mat.
– Fundera sedan varifrån maten kommer idag. Fundera över befolkningsutvecklingen, och var det bor flest människor. Fundera på hur vi redan idag kan skapa nytta. Det är vår ojämförligt viktigaste hållbarhetsprestation.

– Min uppmaning är att politikerna nu lyssnar noga på oss och skapar politik som ger oss goda villkor att utveckla det gröna näringslivet så vi kan ta tillvara de utomordentliga förutsättningar som naturen kommer att skapa.
– Det är inte opportunism att producera så mycket det bara går från svensk jord, skog och vatten. Det är vårt lands moraliska skyldighet i en värld där andra kommer att få sina möjligheter försämrade, men också vårt lands viktigaste välståndsskapare.
– Idag och imorgon, avslutar Patrik Ohlsson.

Göran Åhrén
Kommunikatör LRF Västra Sverige,
goran.ahren@lrf.se