Sunne kommun förbjuder Karl-Johan Adolfsson att använda sitt avlopp. Nu överklagar han till Mark- och miljödomstolen i Vänersborg. Samtidigt kritiserar han jakten på enskilda avlopp för orimliga krav och brist på proportionalitet.

Karl-Johan Adolfsson bor i huset där han föddes. Idag är han 71 år, och efter ett långt liv som lantbrukare, lärare och förtroendevald politiker, får han snart inte använda sitt eget avlopp längre. Det har kommunen bestämt.

Ändå har Karl-Johan Adolfsson ansträngt sig för att reducera sina utsläpp. Men det hjälper inte. När vi besöker gården Dalen är det vackert väder. Solen skiner från en blå himmel. En kall vind drar med sig yrsnö som lägger sig i drivor kring vägen. Gården ligger öppet, helt omgiven av åkermark. Det är långt till närmaste vattendrag.

I köket är det hemtrevligt och varmt. Karl-Johan Adolfsson bjuder på kaffe, värmt på vedspisen, och vi sitter och pratar.

Allt började när kommunen hade en information 2013. Budskapet var att alla skulle förbättra sina avlopp, för de var för gamla. Karl-Johan Adolfsson började titta på olika lösningar. Han kände sig inte motiverad att bygga om ett avlopp som han tyckte fungerade. Med trekammarbrunn och markbädd, och omgiven av åkermark, började han titta på enklare lösningar.
– Jag hade ju uppfattningen att den lilla bäcken som avloppet rinner ut i har så rik växtlighet att naturen skötte reningen, säger han.

Karl-Johan Adolfsson fick ett tips av en granne om en enkel lösning som hade god effekt. Han läste en tidningsartikel om Karl-Olof Niklassons avloppslösning med rening av fosfor och kväve med en enkel luftpump och en fosforfälla. Det blev en resa till Lyse i Bohuslän för att titta på anläggningen.
– Första steget var att föra in luft i brunnen. Så jag köpte en akvariepump och slang och installerade i trekammarbrunnen.

– Jag märkte på bara några dagar att lukten försvann. Både lukten och slamkakan i brunnen försvann. Jag uppfattade det som en kraftig förbättring.

För säkerhets skull tog Karl-Johan Adolfsson vattenprover och lämnade till analys.
– Jag tog prover både före och efter installationen. Proverna visade att det skedde en kraftig minskning av halterna fosfor, kväve och organiska ämnen (BOD).

– Jag sökte därför tillstånd för anläggningen. Jag hade också tänkt tillsätta ytterligare fosforrening. Men det blev avslag på ansökan. Motivet var att det inte var en certifierad utrustning.

Karl-Johan Adolfsson vill gärna fortsätta med metoden som Karl-Olof Niklasson i Lyse utvecklat.
– Jag tror mer på Niklassons metod, säger han.

Men kommunen håller inte med. Den är ju inte certifierad, säger kommunens miljöhandläggare, som nu har förbjudit honom att använda sitt avlopp, trots att han visat att han inte släpper ut några stora mängder fosfor eller kväve.
– Jag har fått till september 2019 på mig.

Gården ligger mitt i ett jordbrukslandskap. Det är långt till närmaste ytvatten. Allt talar för att markretentionen tar hand av de små mängder fosfor som kan komma ut från Karl-Johan Adolfssons avlopp. Han överklagade först kommunens beslut att inte godkänna hans avloppslösning. Det ärendet gick hela vägen.

Nu har han överklagat kommunens beslut att förbjuda honom att använda sitt avlopp. Länsstyrelsen har avslagit, och nu går det vidare till mark- och miljödomstolen i Vänersborg.

Kommunen hävdar att anläggningen är för gammal. Men forskare har konstaterat att ålder inte är ett tillräckligt starkt skäl att döma ut en anläggning. Det viktiga är om den fungerar eller inte, och myndigheterna är skyldiga att göra individuella bedömningar.

Karl-Johan Adolfsson har försökt resonera med kommunen. Och han upplever att han har visst stöd av verksamhetschefen. Han har själv föreslagit att Sunne kommun tillåter honom att köra Niklassons modell på försök. Men miljöhandläggarna är negativa.
– Det känns som om de är instruerade att säga nej, säger han.

De frågar Havs- och vattenmyndigheten, som är vägledande myndighet. Men den vägledning som gäller är skriven av Naturvårdsverket och är från 2006. Den är inte uppdaterad med nya fakta, utan präglas av bedömningar baserade på antaganden, som i vissa fall visat sig vara fel. (Se forskarrapporten om markretention på VA-guiden).
– Den är inte dagsaktuell, säger Karl-Johan Adolfsson, som också pekat på att HaV föreslagit regeringen att sänka reningskraven på fosfor.

Karl-Johan Adolfsson är kritisk till hur kampanjen mot enskilda avlopp bedrivs. Handläggarna lyder inte alltid politikerna utan verkar ha en egen agenda. Han tror att miljöinspektörerna träffas länsvis och peppar varandra.
– Jag tycker att miljöhandläggare över huvud taget går i flock. De gör ingen individuell bedömning. De drar alla över en kam.
– Säkert pratar de med varandra, så de gör lika dant från kommun till kommun. Men det stämmer inte med hur lagstiftningen ser ut, och hur naturen fungerar. De tolkar ju miljöbalkens andra kapitel, paragraf sju, helt fel, säger han.

Där står det att hänsyn ska tas till nyttan av en åtgärd jämfört med kostnaden. Proportionalitetsprincipen. Även de siffror som Vattenmyndigheten Västerhavet tagit fram visar stora skillnader i kostnadseffektivitet, och att åtgärder mot enskilda avlopp sticker ut som den i särklass minst kostnadseffektiva av alla.
– De pratar ju så mycket om att Östersjön ska räddas. Men det här vattnet rinner ju inte till Östersjön. Det skulle ha större effekt om de använde resurserna till att sätta in åtgärder i Balticum och den ryska enklaven, Kaliningrad. Där påstås det att det kommer ut mycket, säger Karl-Johan Adolfsson.

Karl-Johan Adolfsson har en lång rad förtroendeuppdrag bakom sig. Och han sitter fortfarande i både landstingsfullmäktige och regionfullmäktige. Efter många år som kommunalråd i Sunne kommun tycker man att han som pensionär borde vara betrodd att sköta sitt eget avlopp.
– Jag blev kommunalråd i mitten av 90-talet när landets kommuner skulle rädda statens finanser. Många talade om för mig att det inte var en rolig tid. Men till slut lyckades vi i alla fall få pengar över till att rusta upp skolor och bygga idrottsanläggningar.
– Det var en positiv period.

Karl-Johan Adolfsson är mest stolt över beslutet att kommunen köpte naturbruksgymnasiet Södra Viken av landstinget.

I trakten är inte övergödningen det stora problemet. Trots att det är en jordbruksbygd så är det istället miljögifter och tungmetaller från luften som är det stora miljöproblemet. Myndigheterna kalkar också sjöar i området. Sunne kommuns jakt på enskilda avlopp fyller därför inte någon större funktion. Det kan till och med vara skadligt, enligt färsk forskning av SLU i Uppsala.

Karl-Johan Adolfssons är tveksam till miljöinspektörernas påståenden om utspädningseffekten, påståendet att man inte kan mäta utsläppen från enskilda avlopp.
– Inlärd dumhet, säger han. Problemet är att de inte kan se helheten.

Göran Åhrén
Kommunikatör LRF Västra Sverige, goran.ahren@lrf.se