Detta var dagen och platsen där WWFs koncept One Planet Plate för första gången provades i ett offentligt kök. Av den anledningen, och för att Karlstad vunnit pris för hållbar skolmat, så var WWF på plats och höll en föreläsning för intresserade. Det var i huvudsak elever och personal från skolan, samt vi tre och två personer från Djurens Rätt i publiken.

Anna Richert som i många år jobbat på Svenskt Sigill är nu sk matexpert på WWF och det var hon och kollegan Anna Wahlberg som besökte Karlstad.

Innan WWFs föreläsning hade vi ett bra samtal med dem och kommunens företrädare.

Det var en bra timme där först kostchef Alain Grenard beskrev det lyckosamma projekt som just nu drivs tillsammans med ett tiotal kommuner och landstinget där kockarna i de offentliga köken besökt ett trettiotal gårdar och småskaliga livsmedelsföretag i regionen och nu komponerar måltider utifrån de varor man hittat där. Kommunen pratade också om sitt hållbarhetsarbete där lokala råvaror hade höga hållbarhetspoäng per definition i ekvationen när de komponerar sina måltider och matsedlar och upphandlar. One Planet Plate är en ny komponent i det arbetet som de ibland kommer att tillämpa på vissa rätter. Prio för Alain är att servera näringsriktig mat som gäster i matsalarna vill äta och tycker om och att minska mängden som kastas.

Sen diskuterade vi WWFs koncept One Planet Plate.

Vi beskrev hur vi tycker att det de presenterar är allt för förenklat och att det riskerar att vara både kontraproduktivt och lura redan sköra ungdomar till att tro att de räddar världen genom att äta minimala portioner grönsaker. De lämnar helt till den enskilde att ta ansvar för en väl sammansatt kost.

De gör heller inte skillnad på hållbarhetsprestanda för produkter från olika länder där vi vet att svenska livsmedel i medel har 45 % lägre klimatpåverkan är medel av det som importeras. De gör heller inte skillnad på näringstäthet för olika livsmedel och deras klimatpåverkan i relation till det. E=mc2 är den förståelse med vilken olika livsmedel jämförs. Vi beskrev hur det i de värmländska gräsmarkerna finns mer än 250 hotade arter som är hotade för att folk äter för lite av det som kan produceras där, kött och mjölk.

Vi pratade vidare om hur Värmland är ett landskap där mycket av det som resurserna vatten och jordbruksmark kan producera konkurrenskraftigt är beroende av hjälp från djur. Hur den gångna hösten, varm och regnig med svårigheter att skörda något alls med kvalitet för humankonsumtion, hur den såg ut så som höstarna förväntas bil med de klimatförändringar som beskrivs. Hur vi kommer att kunna odla nästan vad som helst, men inte förmå skörda nästan nånting.

Vi konstaterade att mycket av det de föreslår ska ätas måste handlas över jorden och att 90 % av all mat i världen konsumeras väldigt lokalt och att 80 % av det som handlas i världen kommer från endast 20 stora exportländer vilka man gör sig väldigt beroende av.

Vi kritiserade också det faktum att inget nämns om att hälften av matens klimatpåverkan sker efter att den lämnat gården och att det går åt väldigt mycket mer energi att koka ärtsoppa än att steka lövbiff. Det var tydligt att det vi sa gjorde intryck på folket från Karlstad kommun och att även WWF tog till sig nödvändigheten att nyansera sitt budskap.

Tilläggas kan att vi satt i det nyinrättade sk Green Room, där det endast serveras vegetarisk mat, dvs en segregerad matsal där de som är lite bättre människor kan sitta och slippa se vad de sämre människorna har på sina tallrikar …

Den föreläsning som Anna Richert sen höll var skapligt nyanserad.

Hon beskriver komplexiteten och att maten är en del av det som behöver göras men påstår att det är en stor del av det man som enskild kan påverka. Hon säger att det inte ska kännas som en tagelskjorta samtidigt som hon trär den över huvudet på de stackars eleverna. Maten står för en tredjedel av de svenska hushållens klimatutsläpp, men inget om att bilen till affären, förvaring, matlagning och diffust att svinn är en stor del av det.

Hon lyfter biodiversitet och hur viktiga mulens marker är. Därför kan man med gott samvete äta 7 gram nötkött … Hon säger att det är ett problem att skogs- och mellanbygderna växer igen. Man behöver inte bli vegan för att hålla sig inom klimatgränserna. Hon problematiserar vattenåtgången med t ex avokado och mandel som många väljer när de utesluter animalier. Bra nyanser.

Hon summerar: Inte slänga mat. Mer vegetariskt. Bättre kött. Tänk på biodiversiteten.

Den slutsatsen är ju inte svår att hålla med om.

Nu arbetar LRF på olika sätt vidare med att WWF ska beskriva sammanhangen och skillnader bättre, annars blir det svårt att tycka att de är särskilt ansvarfulla.

Patrik Ohlsson
Ordförande LRF Värmland, 055414900@telia.com