Ibland är det så enkelt. Det kan eventuellt ha hänt att du haft rätt och jag fel också nån enstaka gång. Oftast här i världen är det dock inte så att det är enkelt att döma om det är svart eller vitt, det mesta är olika nyanser av grått som kan upplevas olika genom olika filter och i olika ljus.

I den akademiska världen verkar det vara antingen svart eller vitt hela tiden. Om jag påstår att det är vitt så gäller det till dess att någon med fler publicerade artiklar i renommerade tidskrifter påstår att det är svart. Om det jag säger och konsekvenserna av det stöder nåt som ett inflytelserikt ekonomiskt eller politiskt intresse hävdar kan det också upphöjas till sanning. Det viktiga är inte att ha rätt utan att få rätt. Dessutom gäller det att jag har rätt och du måste försvinna.

Inte ens under devisen Snille och smak är den tunna hinnan av civilisation särskilt tjock tydligen. "Visst gör det ont när paradigm ska skiftas varför skulle annars ankdammen plaska?" Boje/Ohlsson

Jag återkommer ofta i mina tankar till Nikolaj Vavilov och Trofim Lysenko. Vavilov, den framstående botanikern och forskningsresanden som med sina samlingar och sitt institut i St Petersburg lade grunden till en av de viktigaste genbankerna i världen, och Lysenko kvasivetenskapsmannen som hade Stalins öra för hur jordbruk och livsmedelsförsörjning borde drivas. Denna akademiska svart eller vitt träta slutade med att Vavilov ruttnade i Gulag och att många miljoner människor bakom järnridån svalt ihjäl under decennierna efter kriget i följderna av Lysenkos katastrofala metoder. Politiskt korrekt i tiden men inte mänskligt eller vetenskapligt.

Mat är viktigt på riktigt. Även idag är debatten ociviliserad kring hur maten produceras, med vilka metoder och resurser och vad som ska ligga på tallriken. Det handlar om eko vs konventionellt, permakultur vs öppen odling, om vi ska producera mat på så stor yta som möjligt eller plantera granar, vegan eller allätare eller nåt där emellan, LCHF, paleo eller lufterian. De flesta av oss är häpna åskådare men som ändå berörs av såväl stämning som budskap, men för några är det bokstavligen på liv och död. Mat är på liv och död.

I världens mest sekulära land är det risk att andra läror upphöjs till näst in till religion med självutnämnda och självförhärligande profeter och hålögda följare. Att göra frågor om maten svarta eller vita gör att vi utsätter oss för Lysenkoism igen, och det är farligt på riktigt.

Tycker jag nåt då? Jo att mångfald är bra och enfald är dåligt. Mångfald i marker, arter och produktionssystem maten kommer ifrån, det tunnar ut matens avtryck och sprider risker. Mångfald i brukningsmetoder leder till att fler nya förbättringar kommer till som alla kan lära av. Mångfald på tallriken gör oss friskare och ger oss fler möjligheter till näring och njutning. Jag tycker dogmer, hot och dolda agendor är dåligt och att ödmjuka föredömen är bra. Att självförhärligande är dåligt och att självförbättrande är bra. Att folk behöver titta och peka mer på sig själv än på andra och att fler borde ta sig samman och göra nåt bra själv. Du är inget offer, ej heller någon domare. Gör nåt bra med det du själv förfogar över.

Hårt arbete, ansvarstagande, vänlighet, ödmjukhet, respekt och nyfikenhet, jag tror det börjar där nånstans om man vill förändra och samtidigt hålla sig inom den tunna hinna som utgör civilisation, detta oavsett om man befinner sig i en akademisk värld, i politiken, i en organisation, i sociala medier eller i sin egen vardag.

Patrik Ohlsson
Ordförande LRF Värmland, 055414900@telia.com