Ämnena rör alla de områden länsstyrelsen och våra medlemmar har gemensamt och det är det mesta. Från strandskydd, samhällsbyggnadsfrågor och landsbygdsutveckling över bombmurklor och reservat till vattenkraft och dammar och såklart allt som har med jordbruket att göra i form av ersättningar och stöd men också t ex djurskydd.

Det har ett stort värde att alla enhetschefer och ledningen får höra oss prata om de olika frågorna. Det ger en förståelse för att de inte kan arbeta i stuprör utan att t ex vattenfrågorna handlar om kulturmiljö, landsbygdsutveckling, arbetstillfällen, ekonomiska förutsättningar för hela bygder och naturmiljö som är mycket mer än bara vattendraget i sig. Länsstyrelsen är en avvägningsmyndighet och då måste allt arbete bedrivas i en större kontext än i detaljer.

De flesta av LRFs medlemmar har sina huvudsakliga kontakter med länsstyrelsen när det gäller lantbruk, ersättningar och tillsynsärenden. Även i Värmland finns det de som fortfarande väntar på pengar sedan flera år och företagare som känner att de blivit oschyst hanterade vid kontroller. Det är en klen tröst för den drabbade men jämfört med de flesta andra länsstyrelser så sköter Värmland detta bra.

Vårt huvudfokus denna gång låg istället på vattenpolitikens tillämpning, hanteringen av reservat mm, tillväxtorienterad myndighetsutövning generellt, hela länsstyrelsens arbete med den nationella livsmedelsstrategin, ett regionalt skogsprogram, grön infrastruktur samt länsstyrelsens övertagande av polisens uppgifter vid omhändertaganden.

En lagrådsremiss finns nu där hanteringen av de småskaliga vattenkraftverken föreslås få en rimligare hantering än den senaste tiden. LRF har konstaterat att förslaget är bra i stora delar men att det finns en del luckor bl a vad gäller hanteringen av de som redan är inne i föreläggandeprocesser men också vad gäller alla de dammar som inte producerar någon el idag, dvs flertalet, samt alla markavvattningsföretag. Länsstyrelsen är nu angelägen om att alla kraftverk ska hamna i den nationella handlingsplanen och under den nya lagstiftningen med bättre villkor och finansieringslösningar. Det kan eventuellt vara aktuellt även för dammar där kraftproduktionen av olika anledningar ligger i malpåse. I de flesta länder har mycket mer vatten klassats som KMV, kraftigt modifierat vatten, och därmed per definition fått mindre krav på kostsamma återställningsåtgärder. En remiss kring hur KMV ska hanteras specifikt i Sverige kommer snart. LRF Värmland och länsstyrelsen kommer att ha ett nytt möte om den inför att yttranden ska lämnas.

Rättviksmodellen är ett begrepp inom förvaltningsvärlden som handlar om tillväxtorienterad tillsyn och myndighetsutövning. LRF arbetar för att myndighetsutövning generellt ska handla om att det ska vara lätt för verksamhetsutövare och medborgare att göra rätt, och att tillsyn och annat ska vara serviceorienterat och tillväxt- och utvecklingsfrämjande, att myndigheter ska vara möjliggörare snarare än överprövare. Detta har också varit bärande i de senaste årens stämmouttalanden från LRF Värmlands regionstämmor. Då är det roligt att höra att bemötande är ett tema för året hos Lst-Värmland. Alla i myndigheten är engagerade i detta. Rekrytering pågår för bl a miljöskyddshandläggare, där är serviceanda ett av rekryteringskriterierna. Lst försöker också tydligare se på miljö och tillväxtfrågor samordnat. Tillståndshandläggare är med i tidigare skeden i t ex planarbeten, vilket gör det enklare och smidigare och roligare. Göra rätt från början är roligare och effektivare. Ett sånt förhållningssätt gör det också roligare att vara handläggare.

Livsmedelsstrategin handlar för länsstyrelsen mycket om att stödja andra aktörers aktiviteter men också att det interna arbetet i myndighetens alla delar ska vara understödjande för ambitionerna om tillväxt och ökad produktion. Länsstyrelsens eget arbete med regler och villkor är också en stor del där LRF kommer att vara pådrivande.

Grön infrastruktur (GI) och det vidhängande begreppet värdetrakter är företeelser som LRF tydligt deklarerar är sånt vi får ont i magen av. Inte för att det är dåliga idéer med kunskap om var värdefull natur finns och hur arter ska kunna sprida sig naturligt mellan olika biotoper utan för att vi har så dåliga erfarenheter av sånt som tidigare börjat som kunskapsbaser men som slutat med lagstiftning och brukandeinskränkningar på markägarens bekostnad. Natura 2000 och nyckelbiotoper är exempel på sånt som gör att vi är oerhört skeptiska när nya begränsningar i brukanderätten finns i farans riktning. Det är viktigt att myndigheter och politik förstår denna oro och tar den på allvar och agerar på sånt sätt att oro är obefogad. Rätt hantering av GI kan vara att det i dialog skapas förutsättningar för rätt generell hänsyn inte bara generell hänsyn allmänt. Rätt hänsyn är effektivt och roligt. Generella åtgärder är vare sig kostnadseffektiva eller självklart effektiva i miljön.

Polisens uppgifter vid djurskyddsärenden och omhändertaganden när såna bedöms nödvändiga tas nu över av länsstyrelsen. Samma myndighet som beslutar verkställer. I huvudsak tror vi att det blir positivt då en större sakkunskap borgar för rimligare hantering. Bättre för djurägaren och för djuren såväl kostnadsmässigt som djuromsorg även om förhoppningen är att dessa ärenden inte ska behöva finnas.

Naturvårdsverket har bett länsstyrelserna om uppdatering av förvaltningsplaner och miniminivåer för rovdjur. Detta är ett arbete som viltförvaltningsdelegationen kommer att vara dela av. Detta och projektet Grensevilt ger anledning att tänka till också kring hur förvaltningen ska ske inte bara antal.

Tjat är en ofta förbisedd metod för påverkan. När det handlar om myndigheter och politik är det en av de mest framgångsrika, om än tålamodskrävande. LRF Värmland kommer fortsätta att tjata om dessa och många andra frågor med länsstyrelsen och andra, det kan alla vara säkra på.

Patrik Ohlsson
Ordförande LRF Värmland, 055414900@telia.com