- Jag har stor respekt för Bertil och hans kunskap. Jag tycker det är bra att vi som myndighet kan ändra oss, säger Patrik Norling, enhetschef på Länsstyrelsen.

Sillegårds kvarn är ett av tre kraftverk i Sillegårdsälven och den har ett tillstånd från 1996 – vilket för den här branschen får betraktas som ovanligt modernt. Bertil Forsberg tog över den 1998 och har sedan dess investerat runt 4 miljoner i anläggningen. Nu produceras det el, samtidigt som den levererar vatten till kyrkan och till fotbollsplanerna i Västra Ämtervik.

Länsstyrelsen lät sig dock inte nöjas med att han levde upp till tillståndet utan startade en grundlig tillsyn i syfte att tvinga fram en ny tillståndsprövning.

- De gjorde fem besök här utan att prata med mig och sedan skickade de ett tjockt brev med anmärkningar - de hade synpunkter på i princip allt.

Detta gjorde Bertil både förvånad och irriterad. Inte minst eftersom en del av bilderna inte var tagna på hans kraftstation.

Frågorna svarade han på, men det hjälpte inte och när en ledning under pumphuset som ledde vattnet till kyrkan, gick sönder och spolade ut stora mängder fyllnadsmaterial, så kom föreläggandet om att omedelbart stoppa kraftverket. Dessutom skulle det krävas tillstånd för både reparationen och för anläggningen som helhet.

- Jag gjorde ju ingen förändring utan lagade bara det som var trasigt. Alternativet för mig hade varit att inte göra något alls och det hade ju kunnat leda till ett större haveri. Nu är anläggningen säkrare än någonsin, säger Bertil.

Att starta en ny tillståndsprocess hade han såklart inget intresse av:

- Det tog sex år för förre ägaren att få igenom tillståndet så min första fråga blev ju hur en myndighet kan diskvalificera ett lagakraftvunnet tillstånd och varför man ville förbjuda en helt laglig verksamhet?

Ärendet hamnade hos Mark- och miljödomstolen och i maj kom domen: Bertil vann och domstolen skriver att Länsstyrelsens krav, saknar stöd i lagen. Hans ombud, Viktor Falkenström var inte särskilt förvånad:

- Jag var rätt säker på att vi skulle vinna. Jag har ända sedan jag fick ärendet hävdat att det egentligen är ganska enkelt, det finns ett giltigt tillstånd som reglerar alla de delar som Länsstyrelsen riktat sitt föreläggande emot. 

Är det en tydlig dom?

- Ja det tycker jag. Domstolen har tydligt klargjort att det befintliga tillståndet gäller vilket innebär att länsstyrelsen inte har rätt att rikta förelägganden som strider emot tillståndet. Vidare så skickar domstolen en ganska rejäl känga till länsstyrelsen om att de måste vara mera stringenta och tydliga i sina förelägganden.

Trots denna tydlighet valde Länsstyrelsen att överklaga till högre instans vilket fick Bertil att ta nya kontakter med myndigheten.

- Då blev jag jävligt förbannad, dundrar han. Deras jobb är att se till att jag lever upp till tillståndet, men jag kräver att den som granskar mig ska veta minst lika mycket som jag. Och så är det inte– Länsstyrelsen har en väldigt låg kompetens på det här området.

Detta ledde till att överklagandet drogs tillbaka något som Patrik Norling, enhetschef på Länsstyrelsen motiverar så här: 

- Vi tyckte att domen lämnade en del oklarheter, vi inte fick svar på alla våra frågor. Men när vi gick igenom ärendet en gång så kom vi fram till att en prövning i nästa instans förmodligen inte skulle innebära någon ändring. Och jag tycker det är viktigt att vi kan ändra oss när vi gör en andra bedömning.

Han tycker det är precis så en myndighet ska agera:

- Vi har ingen prestige i de här frågorna, säger han.

Domstolen skriver att det inte var förenligt med lagstiftningen att förelägga verksamheten. Tycker du fortfarande att det var rätt att komma med ett föreläggande från början?

- Där och då kändes det rimligt med ett föreläggande, men när en domstol kommer fram till något annat så lär vi oss såklart av det. 

Viktor Falkenström har andra klienter som sitter i liknande situation som Bertil och han tycker att de här processerna ofta drivs för långt. Länsstyrelsen tar dessutom på sig uppdraget att föra statens talan även i högre instanser. Något som han anser är ämnat åt Kammarkollegiet och Justitiekanslern.

- Det är i grunden enligt min uppfattning fel av en länsstyrelse att överklaga domstolarnas domar, även om det inte finns något konkret förbud om detta. 

För Bertil Forsberg är ärendet nu utagerat och verksamheten kan fortsätta.

 - Domen är ju ett kvitto på att Länsstyrelsen bedriver en oseriös tillsyn och att de går långt utanför sitt uppdrag som tillsynsmyndighet. De anser sig också stå över våra domstolar. Det har drabbat mig, men det har drabbat väldigt många andra också, säger han kritiskt.

Erik Evestam
Äganderättsexpert LRF, erik.evestam@lrf.se