Att få vara med om något sådant är inte alla förunnat och mycket att bearbeta. Ett överdåd av grannlåt i arkitektur, konst, blomsteruppsättningar, människor i vackra kläder, fin mat och etikettsregler.

Vi hade intressanta samtal vid bordet med en av drottningens hovdamer en landshövding och bl a en av kronprinsessans adjutanter, en kvinnlig överste i flygvapnet. Efter att borden bröts blev det mingel och kaffe och avec.

Kungafamiljen minglar med gästerna. Prins Carl Philip mest med värmlänningarna. Han är ju gubevars hertig för landskapet men också genuint engagerad i oss och det som händer här. Vi pratade om torkan och foderläget på de värmländska gårdarna och även på kungafamiljens gårdar. Vidare på prinsens initiativ marknadsläget och möjligheterna och nödvändigheten av att hålla uppe priserna mm.

Jag fick även tillfälle att prata med kronprinsessan Viktoria om torkan, skogsbränderna och framtida utmaningar med vattenhushållning och investeringar i dränering och bevattning mm. Ämnet waterharvesting utvecklade då kronprinsessan med initierat och engagerat.

Detta var sådant som hände på riktigt och del av underlaget för den bearbetning som hjärna måste göra när den varit engagerad i något den inte riktigt känner igen, dvs drömmar. Fram på morgonen vaknade jag med en lättnadens suck.

Följande scen hade just utspelat sig i mitt undermedvetna: Jag stod och samtalade med kronprinsessan, i våra festkläder men ute i terrängen någonstans. Intill står adjutanten, den kvinnliga flygvapenadjutanten. Kronprinsessan tycker plötsligt att det skulle vara intressant att göra ett besök på min gård. Jag skruvar lite på mig eftersom jag inte har sopat gångarna och lysrörskuporna är inte tvättade från sommarens fluglort. Adjutanten skrapar med foten och ger tydligt uttryck för att hovets delegation verkligen inte har tid med ett gårdsbesök nu. Kontaktuppgifter vädjar kronprinsessan. Som tur är så har jag ju varit förutseende och stoppat en bunt visitkort i smokingbrallorna som jag tar upp. WHAT!!! Bara fådda visitkort. Tom i blicken tänker jag hur ska jag klara mig ur detta nu då. -Hahaha, vilket vill du ha…??? He… he… Men så kommer jag på det. Lösningen. - Äh, jag bara skoja. Under smokingjackan hade jag ju LRF-västen där det ligger en bunt med mina egna visitkort. Jag räcker generat över ett till adjutanten och vakna kallsvettig.

Patrik Ohlsson
Ordförande LRF Värmland, 055414900@telia.com