I skumrasket blir det mindre uträttat än annars, men kanske ges lite tid till reflektion. Tillfälle att blicka bakåt och samtidigt ta ut ny riktning, sätta nya mål, planera.

Vad lärde vi oss i år och hur förvaltar vi det?

Ja, vad lär man sig av bränder, torka, missväxt, sinade brunnar, torrlagda vattendrag, foderbrist, halmbrist, djur som inte har bete, granplantor som dör, avverknings- och röjningsförbud? Vad lär man sig av att människor man inte känner ringer och erbjuder gräs att skörda, bete, vass och frukt och som på ICA och vid badplatsen pratar engagerat och bekymrat om foderbristen? Vad lär man sig av myndigheter som i en akut situation finner lösningar och ämbetsmän som anstränger sig för att samarbeta och erbjuda hjälp?

Vad lär man sig av kollegors generositet och ansträngningar, av att se hur lantbrukare med sina maskiner blir en viktig resurs för räddningstjänsten, hur våra anställda i lantbrukets företag och organisationer tar av sin tid med familjen för att hjälpa till i krisen? Vad lär man sig av profilerade krögares engagemang för svensk mat, och kommuner och landstings vilja till förtida inköp av livsmedel för att mildra foderkrisen, partiernas överbud till stöd?

Bland annat att det finns ett stort intresse och engagemang för svenskt lantbruk, bönder och mat. I kris sluter människor upp och anstränger sig.

Man kan ha djur på skogen. Man kan så en fodergröda till efter en tidig skörd. Man kan beta olika konstiga grejer. Man kan strö med ärt-och rapshalm. Dränering är avgörande både när det är mycket och när det är lite vatten. Bevattning måste vi ha bättre förutsättningar för. Vi behöver buffertar i våra företag i form av pengar och andra resurser.

Just in time management är nyckfullt när vädret är opålitligt och avgörande för resultatet. Politiken, myndigheterna, finanssystemet, matens hela värdekedja, konsumenten och väljaren, alla behöver ständigt hjälp att förstå utmaningarna och nödvändigheten av stärkta lantbruksföretag och deras roll för att säkerställa det och systemen runt företagen om vi ska kunna leverera allt det som samhället vill ha av oss.

Krisen kommer vi att lida av i flera år, men tillsammans har vi släckt bränder av olika slag det här året. Det är också genom styrkan i tillsammans vi kan förmå omvärlden att skapa goda villkor för vårt företagande. Det är genom LRF vi kan göra det. För att vi är många. För att vi själva bjuder till och bidrar på sätt som uppmärksammas och uppskattas. För att vi arbetar förtroendeskapande. För att långsiktigt arbete med livsmedelsstrategier, konkurrenskraft, skogens roll i ett fossilfritt samhälle, djuromsorg, djurhälsa, hållbarhet börjar förstås och bli politik, både svensk och europeisk.

Ett jävla skitår som ändå ger tillförsikt om en bättre framtid. Det är mycket arbete kvar för oss tillsammans i LRF, nationellt, regionalt och kommunalt, men vi har bättre gehör för våra frågor än på länge. 2019 tar vi nya tag tillsammans med det vi kan påverka, och hoppas på god lycka med det vi inte råder över.

I den inspirerande processen benämnd Framtidens folkrörelse tänker vi tillsammans, och tar ut riktningen för hur 140 000 medlemmars kraft och engagemang tas tillvara. Ditt engagemang är viktigt. Roligt, enkelt och meningsfullt, så vill vi att det ska upplevas att göra Sverige och den egna vardagen bättre genom LRF. Kom närmre.

Tack för i år och väl mött på lokalavdelningsårsmötena och i andra forum och sammanhang på det nya året.

Trevliga helger tillönskas alla!

LRF Värmlands styrelse genom ordförande Patrik
Patrik Olsson, 055414900@telia.com