Patrik Ohlssons stämmoanförande vid regionstämman 16 mars i sin helhet.

Jag söker på ”de stigande förväntningarnas missnöje”. Kanske hänger de ihop talesätten ”det var bättre förr” och detta, av Tage Erlander myntade, begrepp.

Det är dock väldigt lite som var bättre förr. I själva verket är nästan allt bättre nu och kanske som en följd av det ökar även våra förväntningar. Erlander syftade på det politiken på sextiotalet rådde över, och i praktiken en socialdemokratisk hegemoni. Upprepat kommer nu opinionsmätningar som säger att det partiet inte längre ens är landets största. Förväntningarna är stora på snöröjning, vård, skola, omsorg, och trygghet, större än vad väljarna och skattebetalarna tycker sig få levererat av politiken.

Jag tror fenomenet gäller överallt i samhället, inte bara i politiken. Vi vill ha mer för mindre. Vår tid och våra pengar ska ju också räcka till större TV, större bostad, och längre resor, och fritidsintressen för oss själva och för våra barn.

Vi lever längre och har aktiva liv långt upp i åldrarna. Det är möjligt tack vare vårdens och medicinens framsteg, att färre sliter ut sig i yrkeslivet - och för att maten är bättre. Politiken och forskningen, arbetsmarknaden och lantbruket levererar men ändå vill vi ha mer, och billigare och vi vill ha det nu.

För ett kvarts sekel sedan lade svensken i snitt en fjärdedel av sina pengar på mat, idag är den andelen halverad till att utgöra ca en åttondel. Under samma tid har bönderna lyckats med konststycket att göra sin produktion hållbarare vad gäller miljö, djuromsorg och arbetsvillkor, tyvärr dock inte när det kommer till den del som handlar om ekonomin för bonden själv och hans familj. De som köper mat som kommer från en svensk bonde får idag många fler mervärden på köpet än för 25 år sedan. Alla konsumenter är dock inte beredda att ta kostnaden för bättre miljö i produktionen eller bättre djuromsorg och i takt med det har många svenska bönder tvingats sluta pga dålig lönsamhet. Alla konsumenter har dock kostat på sig högre förväntningar på hur maten produceras även om de inte vill att det ska få kosta.

Det finns ett stort mått av dubbelmoral i de stigande förväntningarnas missnöje, detta oavsett om det handlar om vad du får för dina skattepengar eller för dina matpengar. Du vill ha mer för mindre och när någon inte lever upp till de ökade förväntningarna så vänder du ryggen och istället sväljer du utan djupare analys med hull och hår ett annat partis röstsedel eller produkter från länder och producenter som du, om du var mottaglig för fakta istället för känslor, aldrig skulle välja om du var dina egna förväntningar trogen.

Med de stigande förväntningarnas dubbelmoral blir vi alla förlorare och vi bär alla ett ansvar för att inte fastna i eller bidra till att allt för närsynta och oupplysta känslor styr våra utsagor, och våra krav och val.

Jag kan gå med på påståendet att kunden alltid har rätt om, jag säger om, kunden är konsekvent i sitt agerande. Om hand och mun gör och säger samma sak, och om vederbörande har förväntningar som är relevanta att ha.

När kunderna säger sig vilja ha ekologiskt men där en stor andel av den ekologiska mjölken måste säljas som konventionell då är det disharmoni i budskapet från kollektivet kunder.

När betalningsviljan hos konsumenterna är så svag för svenska ärtor och bönor att dessa blir olönsamma för bönder och industri är det märkligt att se en samling konsument- och miljöorganisationer i början på månaden gå ut i ett upprop som kräver, inte ber om utan kräver, "Mer svensk ekologisk växtmat nu!" och dessutom väljer att inte förstå det extra tydliga sambandet och inbördes beroendet mellan växtodling och djurhållning särskilt i det ekologiska lantbruket.

Populistisk och falsk mytbildning som görs till politik är både ohederligt och ett kontraproduktivt självskadebeteende som nu tar sig extra tydligt uttryck i den så kallade taxonomin, EUs regelverk för hållbara investeringar, där svensk vattenkraft och skogsbruk riskerar att klassas som ohållbart. Ett självskadebeteende upphöjt från att skjuta sig i foten till att bättre beskrivas som ett skott för pannan.

På hundra år har skogens volym dubblerats samtidigt som vi avverkat den 1-2 ggr och byggt vårt lands välstånd med dess nyttor som grund. För varje år förbättras vårt brukande med ökad naturhänsyn samtidigt som skogens produktivitet ökar och vår förmåga att hjälpa samhället till en fossilfri framtid ökar. Vi binder in och vi ersätter fossilt kol.

Bygg resecentrum och nya centralsjukhuset i Karlstad i trä. Det är hållbara investeringar.

De många tusen dammar som finns i vår natur har genom århundraden utgjort lager för energi att nyttja när den behövs. Detta har på samma sätt som skogen byggt vårt välstånd. Att riva ut denna befintliga infrastruktur är att skölja ut barnet med badvattnet när lagring av energi från intermittenta källor som sol och vind är en av omställningens stora utmaningar.

Bygg solparker och pumpanläggningar vid befintliga dammar och reparera dem. Om det inte är hållbart att återanvända dessa månghundraåriga energilagringsanläggningar så är det sannerligen inte mer hållbart att bygga nya i form av batterier eller bränsleceller och därtill ny distributionsinfrastruktur.

Vi ska ha höga förväntningar, men de ska vara rimliga och relevanta och avvägda mot annat eftersom allt faktiskt hänger ihop.

Politiker, ämbetsman, medlem, medborgare och konsument om du inte tycker dig få det du vill ha eller inte vill betala priset för det du beställer ta dig då en rejäl funderare på om det verkligen är leveransen eller om det är dina förväntningar det är fel på och om det är dina egna skygglappar som hindrar dig från att förstå. Ta ansvar för dina val och agera i konsekvens med dina beslut och utsagor. Informera dig innan du dömer, pekar finger och vänder ryggen. Gör så gott du kan i ditt värv och i dina val, det gör de flesta andra. Fundera också på om din egen leverans och ditt bidrag lever upp till andras förväntningar innan du ger uttryck för ditt eventuellt välgrundade missnöje, men kom även ihåg det viktiga att också de som hyllas bör. Till exempel behöver du verkligen ingen mera fakta för att hylla Sveriges och Värmlands bönder och att konsekvent välja våra produkter från jord, skog och vatten.

Gör som Region Värmland säger att de vill - satsa på bioekonomin och lägg mer Värmland på tallriken så ska vi bönder se till att ni får mer av det ni rimligen kan förvänta er. På köpet blir vi alla rikare, ur alla aspekter.

Ett första steg för att vi alla, istället för de stigande förväntningarnas missnöje, ska å njuta av de rimliga förväntningarnas stigande förnöjsamhet.

Patrik Ohlsson
Ordförande LRF Värmland, 055414900@telia.com