Men en dispens kostar tid och pengar – och utfallet är inte alltid till lantbrukarens fördel.

Först ska vi konstatera att de här biologiskt värdefulla elementen inte är naturliga. De är skapade av många bondegenerationers mödosamma arbete. De har grävt diken, staplat stenmurar och bevarat åkerholmar som en del i sitt brukande. Idag är de inte bara vackra inslag i landskapet utan har även höga naturvärden.

Dispensmöjligheten är en del i ett framgångsrikt LRF-arbete, men jobbet är ännu inte klart. Vi måste ta fler steg och visa att det är fullt möjligt att minska byråkratin, öka möjligheterna – men utan att några biologiska värden tar skada.

I en annan myndighetskorridor har Naturvårdsverket haft ett projekt som under rubriken ”Större betesfållor och lönsamma lantbruk” analyserat var i landskapet det finns potential för ökad betesdrift. Syftet är att återvinna den biologiska mångfald som påverkas negativt av att djurhållningen försvinner.

Materialet är ett bra underlag och även om projektet inte berör ämnet så känns det ändå ganska givet att myndigheternas syn på det generella biotopskyddet är ett viktigt verktyg i det arbetet.

Och från LRFs sida kan vi påminna om att det långsiktiga alternativet för svårbrukad mark - är att den inte brukas alls.

Erik Evestam
Äganderättsexpert, LRF Västra Sverige, erik.evestam@lrf.se